Årets sista gnäll..

Då var det sista dagen på året. Jag sak ut och springa och förbränna för att sen ställa mig i köket och jobba. Som vanligt. Jag längtar efter att få maten lagad till mig. Jag vill oxå sitta i soffan och chilla och få sätta mig vid ett dukat bord och bara få slappa.
Men men. När man är kock så SKA man laga mat. Det är ingen som frågar om jag vill utan det bara är så.
Nästa ggn det är en högtid ska jag beställa hem pizza till alla. Då slipper jag jobba och får vara med och vara pigg och inte trött och sliten som jag är nu.
Gahhhhh! Jaja. Nu har jag fått gnälla av mig lite.
Over and out!

Viktväktarna och nystart..

Jag sitter hos mamma och kollar Sällskapsresan och surfar runt. Helt plötsligt hamnar jag på Viktväktarnas sida och vips så har jag skrivit in mig.
Så nu är jag viktväktare. Igen.
Ganska gött faktiskt.
Nu kommer det inte vara några förbud. Ingen svält. Jag kommer få äta allt men inte alltid. Jag kommer komma i balans i min kropp och få njuta av livet och maten jag äter.
Jag kommer få äta godis och kakor och bakad potatis och röror och ja allt. Jag kommer inte behöva kämpa med cravings och sug och sånt.
Förhoppningsvis kommer jag få ett bättre förhållande till min kropp och hur jag tänker ang mat och träning. Att träna som jag gör och sen leva på 1500 kcal är ju dömt att misslyckas. Bara jag som är så envis att jag vägrar inse detta.

Så från och med imorgon så köra jag. Varför vänta till det nya året när man kan köra på redan nu?
Det blir till att lära mig det nya systemet och räkna points och skriva upp vad jag äter.
Nu ska vi få igång den här kroppen. Just Do It!

Omstart. Reset. Här är jag!

Nu var det sviiiiinlängesen jag skrev. Men det händer som inte så mycket att skriva om.
Denna veckan har jag slagits med en ångest som inte är av denna världen. Jag har nästan slutat äta för att jag mår skit.
Så nu ska jag jobba på att äta. Jag måste nog gå på nåt kostschema för att se till så att jag äter. Och det är inte så att jag hoppar över mat för att gå ner utan jag är bara inte alls hungrig. Så jag struntar i det.
Jag har inte ätit nåt "riktigt" sen i tisdags. Helt sjukt men så är det. Inte ens gröt..
Så nu ska jag försöka komma ikapp mig med maten. Och med sömnen eftersom jag sover som en kratta.

Jag ska väcka denna bloggen till liv precis som jag ska komma tillbaka till livet.
Tror att det är så att jag känner mig så ensam just nu att jag hamnat i en riktigt djup svacka..
Jag vill inget och löpningen med skrutt som jag älskat så har fått lida.
Vilket är sååååå dumt eftersom han älskar att få komma ut och springa.

Just nu ligger han och sover och jag skriver och dricker kaffe. För snart blir det ut och springa. Sen gymmet och sen ska vi ut i skogen, han och jag.  Han ska inte behöva lida för att jag inte är i balans.
Så nu ska det bli inlägg varje dag i en vecka med mat och träningsdagbok.
Det är jag skyldig min kropp. Och min hund.

.....

MIna mål grusas vilket gör att jag inte hittar nån inspiration att skriva. Eller läsa bloggar där folk går ner som de ska eller slår tider i löpning och bara lyckas.
Det är inte det att jag är missunsam jag älskar att folk lyckas men det gör mig så ledsen att jag inte gör det..
Ju mer jag läser eller ser att fler klarar sig bra och går ner desto mer undrar jag varför jag inte gör det.
Jag ska ringa en ny läkare och ta prover men just denna veckan när jag skulle ta tag i det så jobbar jag bara dagar. Inte alls bra. Men kan ju faktiskt ringa och se om de har en tid nästa vecka...
Jag får ett bättre löpsteg. Jag orkar mer men jag går inte ner. Inte ett gram.

Så idag kom jag på att jag är där jag var när jag blev deppig. Jag äter inte. Jag får ingen motivation att göra det. Men som jag sagt innan, jag tänker inte ge upp. Jag ska få min platta mage. Jag ska ner 10 kg minst innan jul. Jag vet att jag slåss mot en jätte. Och jag vet att jätten är jag och den som ska slåss oxå är jag så det blir svårt.
Men va fan. Det ska ju inte vara lätt.. Eller?

Vägra ge upp!

Dag 4 har startat och efter att bara ha gått ner så visar vågen nu ett plus. Inget att tänka på egentligen då jag faktiskt väger mig varje morgon men det hade varit kul att få minusa hela veckan.
Jag och skrutt är på väg ut och ska springa. Det är grått och tråkigt ute men med rätt musik och så en glad vovve så ska det nog bli en kul och skön upplevelse. Som vanligt.

Det är kul att känna sån skillnad i kroppen när jag tränar nu. Benen är starkare och spänstigare och jag orkar mer och gissar att jag tar ut mig mer just för att jag klarar mer.
Nu får ju mitt focus ligga på att gå ner och inte så mycket på att kapa sek på milen eftersom jag vill göra det ordentligt.
Så off we go!

Vågen går neråt..

Så. Dag två är avklarad. Men fan vad med mat jag måste äta. Ska jag trycka så här mycket får jag sluta träna som jag gör för detta är absurt..
Eller så är det bara så att jag inte är van vid att äta ordentligt alls just nu och då är allt bara mycket.
Något jag inte är så stolt över är att jag slarvar som faaan med mina piller. Det märks i humöret och jag glider ner i depressionen men jag glömmer dem! Jag är nog väldans omotiverad till det mesta nu ja förutom att gå ner men när jag inte mår bra brukar något på kroppen få uppmärksamhet. På ett eller annat sätt. Det kan vara håret som ryker eller blir färgat, kroppen som måste träna och sen spekas eller armar som får skärsår.
Jag har aldrig varit den som skär särskilt djupt men ibland känns kroppen som en tryckkokare och man måste släppa ut lite ångest. Speciellt när man inte får hjälp med den.
Jag har gått med min ångest sen i slutet eller ja säkert längre än det men jag har under hela min sjukdomstid inte fått något ångestdämpande.. Jag har jobbat själv med att klara av den. Att hantera den och det är fan inte lätt!

Något jag märker är att när jag dragit ner på pillrena så går jag ner. Vet inte om det beror på det eller vad men OM det är så kommer jag ju inte knapra just de tabletterna för att vara tjock gör mig oxå deppig.
Det viktiga är att vågen har hamnat under 80 strecket och weeeeee FAN VAD JAG HAR JOBBAT FÖR DET!!
Men nu är det sova. Vila är viktigt..
Over and out!

Känslomässig melt down!

Idag har varit en bra och en dålig dag.
Jag och skrutt började dagen med att ta en låååång promenad. Eller ja började dagen vi kom ut 11.30. Men sen var vi inte hemma igen förrän 16.00. Inte så illa va?
Så fick han sitt första bad av mig. Han hade hittat en polare och lekt och lekt i hundgården i Slottis och var sååååå smutsig. Så en dusch fick det allt bli. Sen så sov han. Och sov. Och sov. Och drömde. En ggn så väckte han tom sig själv genom att skälla. Vad jag skrattade då.

Sen så har vi inte gjort så mycket mer..
Jag har funderat mycket på om jag ev ska flytta.
Jag har inget här längre och känner mig bara ensam. Och gnällig.
De jag umgås med är antingen ute och festar på helgerna. Eller jobbar eller är par. Och så finns jag. Ensam.
Det var längesen jag kände mig så här ensam. Bara själv. Inga planer någonsin förutom när det kommer till träningen.
Det har bara varit jag och Dobby typ hela veckan. Och när fredag och lördag kommer och man inte gör något ja då är det jobbigt att ta.
Och det är i sådana här lägen som Dobby är guld värd. Han är den som gör att alla dumma tankar på att inte finnas grusas. För vad gör jag med honom jag dör?? Vem skulle ta honom?

Så istället för att bli mera belastning än vad jag redan är och har varit så tror jag att vi drar jag och Dobby.

Sen så har jag funderat mycket på detta med mina 12 kg. Vilken flopp! Och inte för att jag inte kämpat utan för att min kropp inte svarar. Det har ju inte spelat nån roll hur jag har ätit eller vad eller när. Inget har funkat och tilsist så pallar inte ens jag. Det kan oxå vara ett skäl till varför jag känner mig så nere. Jag vill bara gråta precis hela tiden men håller mig.
Och så ska jag egentligen ha en vilohelg.. Så inga vänner, ingen träning och ingen viktnedgång. Mmmm mitt liv rockar verkligen!

Så nu är det dax att sova bort allt detta negativa och vakna till en ny och spruuudlande dag!
Over and out!

Vad är det som händer???

Jag har inte skrivit här för att jag inte vetat vad jag ska skriva..
Jag tränar som vanligt. Jobbar. Går ut med hunden. Typ.
Men om det är något jag inte gör så är det går ner i vikt.
Så jag har inte velat skriva för jag har inte haft något att säga..

Jag märker skillnad i kroppen när jag tränar. Jag har bättre spänst. Bättre uthållighet och jag ser ju i spegeln att jag blir mindre.
Men vikten ändras inte mycket.

Så nu ska jag boka tid för att ta blodprover och se om allt står rätt till. Vilket jag betvivlar.
Har undrat varför jag fryser så när jag tränar och varför jag är så sur och lättretlig och det kan vara att jag saknar ett hormon.
Älskar att jag måste komma på sånt här själv när läkaren jag fick när jag blev sjukskriven lika bra hade kunnat ta prover. Men men så är det. När man är som svagast det är då man måste vara stark för att få den vård man behöver. Konstigt..

Men jag tänker inte gå tillbaka till han jag hade sist. Får fan ångest bara jag tänker på honom.
Jag tror inte han gillar mig heller så han blir nog bara glad att slippa mig.
Så det där med 12 kg på 12 veckor står fast. Ska bara kolla med läkarna hur jag ska ta mig dit..

Jag ska, jag ska, jag ska!!!!

Ligger i sängen och ska snart ut och springa. 

Jag vet inte hur jag ska klara detta men it aint over til the fat lady sings!

Provade en klänning jag köpte på rean och passade inte. Men den ska bli min motivation. Jag ska ta ett kort på den och kolla på den när jag inte vill mer. För det svåraste denna ggn är att vara motiverad fast det inte händer något. 

Jag är inte tjock. Jag vet. Men jag är stor och det funkar inte i min värld. 

Jag kan inte ha mina gamla kläder. Jag kan inte röra mig som innan. 

Fuck this shit! 

Kommer jag ner 5 kg får jag vara nöjd men jag satsar på mer.

Det har ju inte spelat någon roll om jag följt matschemat till punk och pricka eller slarvat eller inte ätit alls och det är frustrerande. Man blir som less..

Nu kör vi. All in. Jag har ett alldeles eget litet mål som jag bara måste nå. 

God morgon söndag!

Långsamt leder oxå någonstans...

Det är helt sjukt vad fort dagarna går. Imorgon är det fan fredag redan..
Eftersom det inte alls går som ja vill med min kropp och min viktminskning så är jag inte så taggad att skriva så ofta.
Det är svårt när man gör allt man kan och sen så händer det NADA!
Jag tränar. Jag springer jag spinnar jag crossar, viprar, grittar, gymmar. Men hur mycket har jag tappat på dessa 6 veckorna??? 3 ynka kg. 3 jobbiga, stenhårda, fittiga, kukiga kgn..
Att jag inte fuskat mer är ett under eller att jag inte struntat i att träna eller supa. Galet. Men jag är envis och ja ska ta mig fan ner! Det finns inte att jag ska se ut så här.
Aldrig!!!
Så nu laddas mobilen. Sen ska jag ta ut skrutt och sen ta en jogg till jobbet och om jag hinner gymma lite. Det blir pass tre och fyra för idag.

Varför göra det bekvämt för sig när man kan bli snygg??

Ny vecka, nya möjligheter, ny motivation!

Ny vecka, nytt blod och nya förutsättningar.
Så ser jag det. Efter förra veckans jättedåliga ätande så ska jag ta en dag i taget ett mål i taget och lyckas 5 av de 7 dagar vi har.
När jag kämpar och jobbar och tränar och väger och det händer nada på vågen då blir det hopplöst.
I mitt huvud. Så nu måste jag vila mitt huvud från alla måsten och "det som ska hända", "det som förväntas av min kropp". Jag måste släppa och börja om.
Så gör om gör rätt.
Frullen är i magen, det blev något sent men va fan. Nu ska snart jag och skrutt ut och springa och sen blir det lunch och gym.
Så var det sagt och så skall hända.

Ikväll är det sjukt mycket pass jag vill gå på. På kompassen är det spinning med Samir, Shape med Anna och sen cross med Alice.  På kungsgatan han vi Grit Strengt med Helena, spinning med Kristian följt av spinning 90 med Emma. Och på landala spinning 75 med Moa.  På Eriksberg har Marie en vipr och den vill man ju inte heller missa...
Vad är det med Sats Göteborg och har så många bra pass med tillhörande bra inst på samma dag???
När jag var hemma och körde på Sats Uppsala så fanns det 3 bra inte som man inte ville missa. På en heeeeel vecka!
Att de stället får gå under namnet sats är en skymf för de som jobbar här. Skulle jag bo där och ha sett maskinerna och gått på passen där hade jag ALDRIG valt sats här.
När jag gymmade hemma i Ua så blev jag stum när jag såg att deras maskiner hade cykelkedjor från 1800 frost! Det fanns ingen smith maskin och ett ställe man kunde köra bänkpress på.


Jaja nog om det. Nu är det solig höstlöpning med min vackra prins!

Ge inte upp, ge aldrig upp!

Hej.. Det var ett tag sen..
Jag har tappat motivationen, gnistan den som gör att jag vill kämpa.
Jag pallar inte.
Mur länge ska man pissa i motvind innan man fattar att det är dax att ge upp??
Jag kan ju inte ändra mig hela tiden och säga att bara jag klarar 10, 8, 6, 5 kg på 12 veckor.
Kroppen ändras men inte vikten och kom nu inte med detta att muskler väger mer än fett och sånt skitsnack. Jag kan allt det där. Jag kommer ingenstans och vet inte hur jag ska lösa det!!

Jag löptränar, jag gymmar, jag kör Grit, Transformer, spinning, jag promenerar men inget händer. Inget lossnar.
Den här veckan har varit skit. Jag har ätit dåligt och med det menar jag vissa dagar inte alls och vissa dagar frulle och sen choklad.

Jag har nog gett upp lite tror jag. Iaf för denna veckan. Jag fattar inte varför jag ska väga och mäta och trycka kvarg när det ändå inte gör någon skillnad! INGENTING händer ju!!!!!
Ja jag är arg och förbannad och less och trött och jag pallar inte mer. Får man ta sig en fylla nu eller??
Jag är envis det är jag men tom jag vet när det är läge att ge upp. Att erkänna sig själv besegrad. Idag är jag besegrad. Kanske även imorgon men sen på lördag är det dax att sluta grina och kavla upp ärmarna för visst, målet är/var inte 5 kg men det är bättre än inget..

Hmmm gårdagens inlägg..

Igår blev en vilodag.
Min kropp var så trött och sliten att det inte fanns så många andra alternativ.
Men snart så är det morgonlöpning med Skrutt och jobb och plyo och gym.
Borde väga mig men vet att det inte är så stor idé när vågen iaf inte kommer säga det jag vill att den ska göra.
Min omgivning har börjat se skillnad och jag känner skillnad och vågen spottar mig i ansiktet.
Det är svårt att att hålla motivationen uppe när vågen är ett redskap som jag ska använda men som är det som förstör för mig.

Nu måste jag klä på mig. Ville bara ventilera lite.
Kramix bananiz!

Gahhh!

Igår blev en vilodag.
Min kropp var så trött och sliten att det inte fanns så många andra alternativ.
Men snart så är det morgonlöpning med Skrutt och jobb och plyo och gym.
Borde väga mig men vet att det inte är så stor idé när vågen iaf inte kommer säga det jag vill att den ska göra.
Min omgivning har börjat se skillnad och jag känner skillnad och vågen spottar mig i ansiktet.
Det är svårt att att hålla motivationen uppe när vågen är ett redskap som jag ska använda men som är det som förstör för mig.

Nu måste jag klä på mig. Ville bara ventilera lite.
Kramix bananiz!

Det är söndag..

Woop Woop! God morgon!
Kom i säng ganska sent inatt men det är ingen ursäkt till att skippa träningen idag.
Gröten ligger i magen och kaffet surplas ner. DobbyD verkar inte sååå sugen på att gå upp men nöden har ingen lag.
Snart är det en göttig jogg i ett väder som verkar lite vått sen jogg till Kompassen för att köra cross för fröken Stenbäck för att gymma och sen ta sig hem till min kärlek.

Om jag sen pallar så blir det combat med fina Anna och yoga för vackra Caroline. Men måste lyssna på kroppen eftersom jag körde skiten ur den igår. Har en känsla av att det kommer bli jobbigt idag.
Vikten går neråt. Sakta men säkert och jag ser ju i spegeln att vågen bara hånar mig och är elak.
Jag får inte det jag är värd och det som faktiskt händer. Midjan är tillbaka och utbuktningen av buken har krymt men det är inget som vågjäveln tar hänsyn till.

Inget att stressa upp sig för. Men jag måste erkänna att jag längtar tills jag får sova lite till.
När jag kommer hem ska jag se hur det går med mina kläder. Hur långt jag har kvar.
Nepp. Nu är det joggdax. Ingen vila!!
Kramiz Bananiz!

Promenad/jogg, spinning, Vipr och Transformer.. Die fat die!

Hemma. Och min kropp gör ont. Jääävligt ont.
Körde skiten ur mig. Totalt.
Först var jag och skrutt ute och promenerade/ joggade i en timme, sen joggade jag till Sats Kompassen och körde spinning, Vipr OCH Transformer. Ja galet jag vet men ville kolla om jag skulle klara det och det gjorde jag.
Där jag redan hade träningsvärk gör det så ont att jag vill gråta. Och de delar som mådde bra är helt slut.
Att äta när jag tränat så här är helt uteslutet. Eller ja efter några timmar vill kroppen äta men inte innan.

När jag hade sprungit Stockholm Marathon köpte Johan pizza (han skulle bjuda mig på en 4 stjärning restaurang OCH köpa fina kläder till mig men hmmm glömde nog det..) iaf.. Jag pallade inte äta. Hade sprungit ganska eller sjuuukt länge och klarade äta en slize. Vaknade kl 2 på natten och smällde i mig resten.
Nu ska jag snart tvinga i mig lite men jag har en känsla av att det kommer gå ganska bra då magen börjar bli lite sugen men det är ingen idé att ens försöka äta om kroppen inte vill.

Imorgon blir det cross och sen gym. Armar står på schemat och ev mage. Gillar att ha träningsvärk där..
Och så ska vi ställa oss på vågen och se vad den säger.
Ha de bäst!!

Pepptalk!

God morgon lördag!!
Ligger i sängen och har ätit frulle och nu ska vi kicka igång kroppen med en powerking.
Körde ben och mage i onsdags och har fotrfarande ont som faaaaan!
Men det är skönt och känna att det jag gjorde funkade.
Idag är det promenda/jogg med skrutt och sen spinning och vipr och ev transformer.
Jag måste pressa mig nu. Kroppen SKA ner iaf de där 10 kg. Helst 12. Och jag kommer inte ge mig förrän sista dagen är här.
Jag har mina dagar när jag inte fattar varför jag gör det här och jag bara vill gräva ner huvudet i en påse KarraKing men så känner jag på magen och kollar på ryggen och så tittar jag bakåt i huvudet och ser mitt mål och då är det bara att fortsätta. Sen så blir det ju så att maten och träningen blir en vara. Jag är så van vid att väga allt att det går utav sig själv.

Om jag inte ser något annat än att jag kommer klara det så kommer jag klara det. Så är det bara..

Fitta, fat, handgranat!!!

Det finns en sak jag har som jag är jääävligt glad för och det är min envishet.
Jag har inte vägt mig hemma hos mamma och det var nog bra.
För hör och häpna vad som hände när jag ställde mig på vågen idag! Inte ett skit!!
Jag har gått ner 500g på 3 veckor!
Just nu vill jag bara slänga in handduken och erkänna mig besegrad men eftersom det inte är min kopp te så låter jag den känslan finnas i kroppen i en 10 min och så tar jag nya tag och åker och tränar. JAG ska vinna! Så är det bara.

Visst, jag har inte kört styrkan som jag ska för att jag har inte haft kraft till det.
Men jag har följt maten. Jag har inte slafsat glass och godis och pasta och pizza. Jag har varit ute och sprungit nästan varje dag för att gå timms långa promenader på dagar och kvällar. Så hur kan detta ske? Vad händer och varför?
Jag ser ju att kroppen blivit mindre. Och för blotta ögat krävs väl mer än 500 g för att det ska synas!!
Löpsteget blir lättare och lättare. Hur kommer det sig?
Jag är ledsen. Tårarna bränner i ögonen och jag är besviken. Och jag orkar inte. Inte just nu.
Kaffet är snart nere och Dobby ska ut och sen jävlar ska jag kicka as på gymmet!
Visst. Jag kanske inte tar 12 kg men jag ska för i helvete ner 10!
Det är jag som bestämmer. Så är det bara och med Patriks hjälp kommer kroppfan att väga mindre så det så!

Extreme makeover weightloss!

Jag sitter och kollar på extreme makeover weightloss och det handlar om en kvinna som heter Jacqui.
På 9 månader gick hon ner mer än halva sin vikt. På 6 månader hade hon tatt 40% av sin ursprungs vikt.
Gaaaaaalet!

Utan operation. Med träning och matkontroll. Jag blir sååååå inspirerad av sådana här berättelser.
Att någon varit gravid och gått ner gör inget för mig men att någon kämpar och gör allt för att gå ner. Det är styrka. Det är många bilder på insta på kvinnor som är höggravida och sen efterbilder på vilken skillnad det är. Men hallååååååå! Klart det är skillnad! Du har ju tryckt ut en unge för fan!

Samma med de som opererat sig och gått ner en massa. Det är ju meningen med hela operationen. Att gå ner.
Nej ge mig en biggest deltagare eller en som i detta program som faktiskt tar sig ner själv.
Det gör mig taggad och motiverad.

Nu är det ju så att jag måste väga mig för att se vart jag är i min resa. Är livrädd. Jag ser att det händer saker men jag vet att vågen och jag inte är så bra polare. Den brukar inte vilja som jag vill..
Vi är inte bra vänner och har aldrig varit.
Spegeln och jag är bättre vänner..
Men jag måste ju.
Så är det ju.

Så fort maten har blivit smält är det dax för gym. Nu har jag inte kommit iväg pga olika dumma saker. Jag låter människor göra så att jag inte hinner och det gör mig arg!

Demoner och träning..

Det är söndag och frullen ligger i magen. Snart ska jag och DobbyDobbs ut och springa i den härliga höstsolen.
Får se vad min hälsena tycker om det..
Igår fuskade jag lite. Det blev en eller två bitar, små bitar, kladdkaka. Gjorde en favorit i repris och ja även solen har fläckar.
Men men.
Det var iaf inte en stoooor bit med grädde och glass.
Och det var inget vin till maten.

Just nu så spökar psyket med mig och demonerna vill ta över. Jag hör saker som att man bara lever en ggn, jag är inte såååå fet, jag har ju all tid i världen osv.
Jag måste hitta ett sätt att få tyst på dem och focusera.
Jag vet ju vad jag vill och jag vet hur jag kommer dit.
Jag ska bara få tyst på apan som sitter på axeln och jobbar sig!

Så nu har jag skrivit av mig. Då är det bara att förbränna!

Nattsudd..

Sitter i soffan med Dobby och är helt slut.
Vad har jag gjort idag?
Sprungit med Skrutt och sen suttit hos frisören och blivit fin i håret.
Och nu vill jag helst bara sova.
Men!
Har Kvarg, Middag och Kvarg kvar att äta så det blir inget med det. Hmm eller så får jag äta kvargen och sen sova och sen middag och kvarga till dessert..
Kan det funka?

Det funkade inte.. Så nu blir det slarv med middagen och bara en massa kvarg. Och så fuskade jag genom att äta en macka med ost. Ingår ICKE i min diet. Men säg inget till min PT..

Imorgon så hoppas jag på att jag kommer upp i tid och kommer ut och springer och sen så iväg till något av gymmen här i stan, fast inte Sats. Deras maskiner är från 1800 frost och behöver med jämna mellanrum smörjas med cykelolja eftersom många av maskinerna har just det. Kedjor.
Fattar inte att det ens får kallas Sats men men. 

Funderar på 24/7 men vem vet.. Det beror på vad det kostar att träna en ggn. Tänkte gå till Actic men de tar 150 för en ggn så nepp det blir det inte!
Fattar inte varför det ska vara så dyrt att bara träna nån ggn så där.
DobbyDobb sover som ett barn och jag har fortfarande kvarg kvar att äta. Mmmmmm. Lyckliga jag.
Så nu kör vi. Sista rycket innan jag somnar. 
Over and out!       

Då var jag klar!!

Fuck off!

Det är fredag. Den började inte alls bra.
Fick en tråkigt kommentar om min nya frisyr och den tog.
Jag brukar inte vara så känslig men nu är jag inte på topp alls och det han sa och på sättet han sa det fick mig att gråta.
Det var precis så som pappa lät när han skulle såra mig för att komma till mamma.
Och så var det pappas vän eller gamla vän som sa det.
Han har aldrig träffat mig eller mina syskon och så tar han sig rätten att häva ur sig saker han inte har något med att göra.
Visst, man behöver inte gilla mina frisyrer eller mina färgningar men man behöver inte vara elak när man säger vad man tycker om dem.
Min moster gillar den inte alls men hon var inte elak när hon sa det.
Det är mitt hår och jag gör vad jag vill med det.
Som tur är behöver jag inte stå ut med det som jag gjorde när jag var liten och pappa och mobbare och extrafamilj var elaka. Nu är det bara att radera och gå vidare.
Fuck off och ut ur mitt liv!

Min nya friss!

Gym och promenader..

Sjukt trött. Ska snart sova.
Var och gymmade idag. Första ggn på typ en vecka. Inte alls bra om jag ska klara mina 12 kg. Men men, jag har inte klarat att gå och har mått skit så det får vara så.Ska gå imorgon igen och köra skiten ur kroppen. Varför inte liksom?
Körde ben, triceps, axlar och mage idag. Imorgon blir det ben (älskar att träna ben), biceps, mage och rygg. Och löpning såklart!
Skulle väga mig på gymmet idag men jag är ju så dum att jag trycker i mig en massa vatten och vattenvikt är ju inge kul alls..
Det är ju verkligen så att jag kan lägga på mig ganska bra bara av vattnet. Det kan ju alla eller gör alla och även om man kan räkna av vattnet så är det inte den siffran man vill se.

Men jag måste ju.. Tyvärr..
Jaja jag har ett mål och det är bara att stirra sanningen i vitögat och få det gjort.
Och jobba igen veckan som har gått. Funderar på att köra träningsschemat typ varje dag. Men två olika muskelgrupper. Typ som idag; ben, axlar och triceps. Imorgon biceps, rygg och mage och så fredag ben, axlar osv.
Vad tror vi om det?
Och så morgonlöpning och kvällspromenader.
And off we gooooo!
Vi har en kropp att skapa people!

Så då måste vi sova oxå. Over and out!

Tisdags funderingar..

Det är tisdag och en ganska skön sådan.
Jag och Dobbs har varit ute och sprungit och det var såååååå skönt.
Färgerna, luften, Dobby..
Den här senaste veckan har varit tuff. Tom utan en depression i kroppen hade den varit jobbig.
Igår var första ggn sen i tor som jag inte vaknat och gråtit.
Livet är jobbigt ibland. Så är det bara tyvärr.

Kroppen håller på att förändras. Den blir smalare och löpningen går bättre.
Ska skicka in en bild senare som bevis.
Kanske blir det en vägning oxå.
Det är så kul för nu innan jag vägt mig så ser jag skillnaden men om jag väger mig och det inte går som jag vill då ser jag inget heller.
Psyket är konstigt..
Så det gäller att komma ihåg den här känslan jag har nu för att ta fram den om inte vågen vill som jag vill..
Jaja nu är det off to the gym!!

Fan vilken vecka..

Den här veckan har varit en lång utmaning. Jag har varit trött och inte orkat något. Varit ute med Dobbs på morgonen och jobbat och sen sovit.
Har varit på begravning som var jobbig. Sen har vissa andra tråkiga saker hänt så just nu är det ganska ledsamt.
Ingen idé att försöka vara glad utan att bara låta mig själv vara ledsen.
Man måste få vara det oxå, det tillhör ju livet tyvärr.

Vikten då?
Jo jag vägde mig. Och hade GÅTT UPP.
Funderade på hur i hela helvetet det kunde vara möjligt. Visst att jag inte tränat lika bra som tidigare veckor men att gå upp 1.5 har jag inte förtjänat.
Så idag. Då kom orsaken som ett brev på posten. Någon mer än jag som lägger på sig en massa när de ska menstruera?
Jag har inte gjort det ordentligt på några månader och kommer nog inte att göra det denna ggn heller men jag lägger ändå på mig 2-4 kg vatten.
Så nu hoppas jag på att det är det som spökar.

Snart är det promenad med fina Jos, Dobby och Jesper. Ska bli skönt att komma ut och prata av sig.

Det är måndag igen..

Dagens träning är avklarad och ben och biceps är mosade.
Den minsta trappa ger mig mjölksyra så jag vet att jag tog ut det mesta.
Jag köpte mig en ny våg idag så imorgon får jag äntligen veta min riktiga vikt utan kläder och på morgonen.
Det blir ju inte riktigt bra när man har tre olika vågar, fyra med denna nya så från och med imorgon är det bara en som gäller.

Det blev en sen lunch så långpromenaden som ändå hade blivit för varm för skrutten blir lite senare. Precis som mellanmålet och middagen och sista målet haha!

Jo men då börjar vi måndagen med lördagens ofärdiga inlägg hahahaha! Som inte ens blev postat!
Vikten? Jorå. 2.5 kg ner. Woop woop!
Ganska nöjd är jag och det får mig att kämpa på.
Jag börjar mer och mer sakna godis och frukt och vattenmelon och färska hallon och bigaråer.. Mmmmm. Men jag har målet i sikte så det är bara att ligga i och köra på.

Skulle träna idag men var så trött att jag knappt kunde hålla mig vaken på väg hem. Köpte på min några powerking och tänkte ta en koffeintablett för att piggna till och tagga inför passet. Men så kom jag hem till min skrutt och vi mös och så tänkte jag att nu är det ju så att jag faktiskt är sjukskriven för utmattningsdepression och att göra nåt som kroppen egentligen inte orkar är ju inte alls bra då. Så jag sket i att tagga upp, kirrade mat och stannade hemma.

Snart ska vi ut och gå en längre promenad. Han älskar det och jag älskar honom så det blir en winwin.
Men att en människa kan vara så här trött är fan helt insane!

Lördag!!

Lördag morgon..
Jag ligger i sängen och snart är det dax för löpning med Skrutt.
Har träffat en man på hp som jag ev ska gå på dejt med imorgon.
Igår tog jag mod till mig och berättade om min sjukdom och att jag är sjukskriven och allt det där.
Han var så förstående och fin att jag började gråta. Jag och Dobbs var ute och gick och det var tur att  det var mörkt så ingen såg mig. Haha!
Hans ord är så mjuka och det känns nästan som att jag ligger i hans knä och pratar och berättar och han lyssnar och styrker mig över håret och dömer inte. Han lämnar mig inte eller blir rädd för att jag är ledsen och inte är som alla andra.
Han är så len och som mjukmedel för min själ. Och då har jag inte ens träffat honom.

Sån skillnad från vad jag är van vid..

Som sagt. Löpning med den finaste är på G. Och sen spinning med Doris den galna. Sen tar jag och kör PT träningen som idag är ben och armar. Och sen kommer jag vara död hahahha!
Är det fint väder hela dagen idag så tar jag Dobbsy och går ut i skogen och letar lite svamp eller bara åker till Delsjön och tar en promenad med honom för att ta vara på det härliga vädret och så blir det städning, handling och disk ikväll.
Är bjuden på fest men kommer nog inte palla det... Är så trött nu förtiden och tar jag ut mig själv mer nu så kommer jag bara ligga och gråta av trötthet. Tur att jag inte dricker för då hade jag fått en härlig panikattack.

Jag längtar efter mamma oxå, Ska bli skönt att åka hem och träffa henne nästa vecka.
Snart 35 och sjukt mammig. Haha! Det är tur att man har sin lilla mamma även om de kan driva en till vansinne ibland hahaha!


Puss och God Morgon!!

Fredag!

Det är fredag. Äntligen.
Igår tog jag det lugnt med träningen. Iaf tills det var dags för cross med Robert på Landala.
Då finns det inget lugnt utan det är bara att tuta och köra.
Efter så gick jag upp till Emma och hängde lite.
Det är alltid skönt att komma dit. Vi har känt varandra så länge att vi inte behöver prata hela tiden utan gillar ibland vara att vara i samma rum och kanske knappa på mobilen eller somna i soffan eller ja göra mest ingenting. Det som är så skönt är oxå att hon vet hur jag mår och gör inget för att stressa mig. Vissa jag känner ska få mig att känna mig avslappnad fast de vet att det inte går och just nu har jag ångest mest hela tiden och om man då jobbar på att få mig bli av med den blir det bara värre.
Så även om jag inte alltid visar det så är det med Emma och Helena jag läker bäst.

Bara att skriva detta gör att ångesten rörs upp och hela jag är hela havet stormar...

Nu är det snart dax för lite löpning med Skrutten.
Han ligger och sover helt ovetandes men det går fort för honom att fatta vad som är på G och då blir han alltid lika glad.
Jag tror att jag fortfarande är lite endorfinhög från igår. Det är lite läskigt för man känner det nästan som att man tatt nån konstig substans och som att ögonen är alldeles stirriga..

Men oj vad klockan springer!!!! Hörs senare!

Träning, ägglossning och min kärlek..

Idag fick det bli löpning, vipr och promenad. Vet faktiskt inte varför jag är vaken fortfarande och precis när jag skrev ner meningen så kom jag på att jag drack kaffe alldeles för sent.
Haha!
Ska släcka och sova snart för trött är jag.

Har kommit på att jag håller på att bli lite folkskygg. Blotta tanken på att hänga med en massa okända ger mig sjuk ångest. Är bjuden på inflyttningsfest/ födelsedagsfest på lördag och jag ryser när jag tänker mig där. Måste komma ur den situationen helt enkelt.. Tror det kommer gå av sig själv då jag antagligen inte kommer palla så mycket mer än träning, löpning och skogspromenad med lillasyster och Dobby men ändå.. Det är som att jag är på väg tillbaka in i deppen igen.
Jag gillar tanken på att vara hemma ensam med prinsen. Bara han och jag.
Och jag vet oxå att det inte alls är bra att fortsätta så men vad ska jag göra?
Jag kan ju inte tvinga folk att vara med mig och jag vill inte sitta på fik och bio ensam.
Egentligen har jag inget emot det men när jag är nere då är tanken på att gå på bio själv så ledsam.
Kanske borde skaffa mig en hobby helt enkelt. Som gör att jag måste träffa människor.

Jag har oxå börjat gråta som jag gjorde precis när jag blev sjukskriven. Som nu.. Nu vill jag helst lägga mig i fosterställning och krama min nalle eller Dobby.
Jag vill inte tillbaka ner i det svarta hålet men hur ska jag ta mig ur det?
Och kommer detta påverka mina 12 kg??
Jag hoppas och ber att detta bara är en svallvåg av en ägglossning..
För jag orkar inte vara mer ledsen nu.

På fredag då är jag det jag Dobby. Äntligen bara han och jag.

Jag är på väg!! Jag är laddad och jag SKA går ner 12 kg!

Tja bloggen!
Idag skulle jag ju väga mig för att se om det går åt rätt håll med allt och att jag kanske, kanske, kanske har klarat 2 kg's gränsen men efter och under träningen hällde jag i mig så mycket vatten att det som inte var nån idé.
Jag vet inte vad som har hänt men en förmåga att hälla i mig vatten som jag aldrig haft innan har tagit min kropp i besittning och jag dricker som aldrig förr.

Idag skulle jag kört ben men eftersom det är den jobbigaste crossen imorgon som finns så tar jag det på fredag.
Egentligen så ville jag köra dem idag men efter den mjölksyran jag hade idag så fanns det inget annat val än att ta det på fredag.
Eller inget bättre val än att ta det på fredag.
Snart är det promenad på schemat.
En skön promenad i bekväma kläder.
Och imorgon SKA jag vara 700 g lättare!!!

Snart en vecka!

Vägde mig idag och om jag kan tappa 700 g på två dagar har jag gått ner 2 kg på en vecka.
Ganska bra måste jag säga.
Men jag känner att kroppen inte är som den brukar. Mycket mjölksyra så fort jag ska göra något och jag är trött och min svett luktar konstigt.
Men det är det värt. Allt för att få tillbaka kroppen jag hade innan depressionen.
Tänk om 11 veckor är jag där!
Då kommer allt slit vara värt det. All kvarg jag sätter i mig och allt jag måste väga och saker jag inte får äta.
När det är jobbigt att inte få stoppa i sig en ostamacka då är det bara att se över hindren och fram mot målbilden.
Just nu ligger jag och funderar över om jag ska iväg och träna en Grit Cardio eller ta en låååång promenad med Dobbsy..
Jag måste ju säga att promenaden lockar mest..

Måndagen kom och gick..

God afton, god afton, god afton.
Ännu en dag har passerat och idag jobbade jag in det jag har missat på träningsschemat.
Det var jobbigt och jag har trötta armar men det var oxå skönt.
Imorgon kör jag rygg och mage och för att inte vara helt slut på crossen på tor så kör jag ben på ons.
Maten går hur bra som helst, jag väger och mäter och fuskar inget alls.
Jag har velat men nepp. Bara en liten bit apelsin hade varit gott men det är bara att hålla sig.
Målet finns i sikte det gäller bara att hålla focus.
Och faktiskt så är inte 12 veckor så jättelång tid..
Nu mina kämpar är det dax att sova.
Klockan står på tidigt och min kropp behöver vila.
Tja rå bloggen!

God morgon!

Japp! Klockan är snart 7 och det är dax att ta sig ut och bränna fett.
Jag ser verkligen mitt mål och tror att detta med pt var såååå bra för mig.
Han är så galet snabb på att svara på frågor och det får mig att känna mig mer motiverad och då klarar jag att motstå det jag vill stoppa i mig.
Nepp nu kör vi!

Söndagen är snart historia.

Söndagen är över och så snart jag fått i mig mitt sista mål ska jag sova.
Dagen började med löpning och cross. Sen skulle jag gymma och spinna men somnade med Dobby så jag har mycket att ta igen imorgon.
Det är mycket att äta eller ofta så det gäller att planera. Något som är skönt är att det finns 0.1 kvarg i 250g burkar vilka är bra att ta med sig och slänga sen. Nötterna är uppmätta så de behöver jag inte bekymra mig om likaså bären.

Det som är svårt är att släppa allt gamla och inte analysera varenda grej. Som nu i början får jag inte äta frukt. Eller äta filmjölk. Men ska dricka 2-4 liter vatten om dagen samt att jag får blanda kvargen med funlight och äta läkerol. Och jag ska väga mig flera ggr i veckan för att se att det händer saker hela tiden! Bra va?

Ska bli gött och sova och få den här helgen i ryggen. Har verkligen inte gjort ett skit. Eller ja, tränat och så men annars har jag inte ens pratat med någon annan än Dobby. Är det sorgligt eller gött?
Det är vid sådana här tillfällen det är skönt att jag har honom för annars hade jag varit helt ensam och det är aldrig bra för en deprimerad själ.
Hmmm ok nu ska jag sluta gnälla och tycka synd om mig. Jag har en vän som bara gnäller och det är inte kul att lyssna på.

Jag tar och blandar mig en kvarg och stoppar i mig lite nötter och sen är morgonen snart här.
Jag hoppas jag får drömma om Stefan för jag saknar honom. Och nu är han längre bort än någonsin. Jag är glad för hans skull och hoppas att han mår bättre där men det hade varit gött att ha han i Sverige.. Hoppas på att jag får åka och hälsa på. Helst i vinter när det är kallt och grått..
Slut på svammel. Over and out!

Känslosvammel på hög nivå..

Lördagen började med att jag och Dobbsy var ute och sprang. När vi kom hem så la sig Skrutten i soffan där han brukar lägga sig när jag åker och jobbar och såg så där sorgsen ut som han gör när han ska vara ensam.
Så idag valde jag att stanna och inte dra på en ggn och jag tror han gillade det för nu ligger han och snarkar bredvid mig i sängen.


Senare samma lördag..
Vi har varit i Kungsbacka idag och träffat hundar. Dobbsy fick en liten nosbränna och blödde lite men det var ingen fara.
Nu är klockan nio och vi ligger i sängen.
Ganska sorgligt att man är så ensam bara för att man väljer att inte dricka alkohol.
Alla mina vänner har antingen familj eller partners eller så jobbar de så jag har som ingen att umgås med. Och jag brukar inte ha så ont av att vara ensam men just idag så känns det.
Jag hade lika bra kunnat åka hem till mamma och hängt där.

Min syster säger att jag måste börja ta mig ut mer och träffa folk men om det inte finns några att träffa då? Vad gör man då? Jag hade kunnat gå på bio eller gått och lyssnat på Eva Dahlgren men ibland vill man inte se alla andra lyckliga när man själv inte är på topp.
Och ja jag är medveten om att mina känslor just nu beror lite på min nya diet men jag hade ju inte varit mindre ensam om jag inte hade gått på den. Bara mindre känslosam..

Eller ja jag har ju två dagar som jag inte gjort mycket på. Kommer bli en sån där som blir folkskygg och bara pratar med sina djur..
Eller så kommer jag dras till män jag inte ska träffa bara för att det blir någon slags bekräftelse.
Eller både och. Kan kanske skaffa ett hus, ett sånt som skrämmer barn där det kommer ut konstiga människor och en vaggande gungstol på verandan. Haha!

Jaja. Imorgon är en annan dag och det börjar med träning. Löpning med Skrutten och sen lite styrka och sen cross för att avsluta med mera styrka.
Min kropp ska skapas och då är det bara köra på.

Ska fundera lite på hur jag ska göra lite med mitt liv.. Först skapa kroppen och sen kanske en flytt skulle sitta bra. Har funderat på Norge innan. Kanske..
Det blir något att sova på.
Over and out!

På väg och laddad!

Dag två på min väg ner är snart slut och jag har tatt en vilodag haha!
Gårdagen tog knäcken på min kropp inte minst mina ben så när jag vaknade och hade ont från nacken och ner och fick mjölksyra bara av att gå uppför den enklaste backen då var det bara att lyssna och vila.
Imorgon är jag tillbaka. Då kör vi morgonlöpning, spinning och överkropp.
Sen ska jag och skrutt åka på en playdate med en tjej jag träffat på en hundsida. Vi har väldans lika hundar och de ska bli kul att se dem leka.

Maten idag har gått lite sådär.. När jag kom hem så somnade jag och Dobby. Och jääääävlar vad vi sov! Och nästan på varandra. Haha! Så idag blir det ingen middag utan avslutar med mitt kvällsmål och tar nya tag imorgon. Ibland så måste ju ändå sömnen få komma före maten..
Så dagens sista mål blir 250g kvarg med funlight och 2 omega 3.
Det bästa är att det är asgott!

Jag har fått min karta. Nu är det bara att följa den..
Over and out!

Let's gooooo!

Då är jag igång.
Ville inte vänta till på måndag så jag har börjat vägen mot min kropp idag.
Jag skrev vad jag ville och sa att jag helst hade velat gå ner 12 kg på 12 veckor men jag trodde inte det var realistiskt men han sa att om det var det jag ville så gör vi det.
Så nu kör vi.
Mördade benen idag och vet inte om jag kommer kunna gå imorgon.
När jag fick mitt kostschema trodde jag att jag skulle vara hungrig hela tiden men det kommer nog gå väldans bra detta.

Planen är att springa med Dobby på morgonen och sen hinna till gymmet och köra dagens övningar. Sen om jag vill och orkar köra nåt av de kul passen vi brukar köra men jag kommer nog inte köra så mycket pump och såna pass..
Sen på kvällen tar jag och Dobbster en pw på ca en timme så får jag in allt jag ska göra.
Det kommer nog inte att bli lätt men det är heller inte det jag är ute efter.
Att inte få stoppa nåt annat i munnen än det som står på schemat kommer oxå bli svårt.
Men jag ska fan klara det.
Jo jag ska vara klar och i säng till 23 varje kväll oxå. Sömnen måste jag fixa.
Nu är det en powernap med skrutten.
Woop Woop!

Och Emma.. Nu är det slut med det vita giftet för mig. Tråkigt va?

Pt Online!

Jo men då var det gjort. Jag har en pt online.
Imorgon börjar min nya resa med en ny karta.
Det kommer bli självspäkning, gym och envishet.
Jag var lite tveksam till om vi skulle lyckas med det jag vill men han sa att följer jag hans kostprogram till punkt och pricka kan jag ta 12 kg på 12 veckor.
Fatta. Vilken dröm. Om 12 veckor är jag smal!
Woop Woop!!
Det kommer verkligen inte bli en dans på rosor men det ska inte vara enkelt.
Så det hela börjar med 4 veckor med ett kostschema och träningschema. Sen får vi se vad som händer. Spännande kommer det att och jag hoppas på att ni hejjar på och håller tummar och tår för mig.
Skriver mer imorgon. Over and out!

Ett zzznurrigt inlägg..

Så här är det. Jag måste. Så är det bara. Jag måste bli av med mina ursäkter och bara göra det. Så som jag gjort innan.
Klurar på hur jag ska göra. Kanske ska jag tvinga mig själv att skriva ett inlägg här när jag vill äta skit.
Eller ska jag bara ta en bild på det jag vill TRYCKA i mig. Jag vet att jag är sjuk och att jag inte ska/ får lägga så mycket press på vikt och kcal och träning men jag måste pressa lite. Bara lite.
Jo man jag gör nog så att jag tar en bild på varje onödig kcal jag vill sätta i mig för att det är värre att visa upp det än att gömma det i skämsvrån i huvudet.
Så let's kick some as. Jag vill ju så mycket och sen så bara går det åt helvete.

Detta var ett inlägg jag skrev i lördags. Men glömde tydligen att posta det...
Jag har hamnat i nån konstig limbo. Sover dåligt. Drömmer konstigt. En dröm är jag 100 på att det var något jag upplevde som liten och det är inga bra saker.. Inget jag egentligen vill komma ihåg men det kan vara bra för mig att få det ur mig.
Jag äter inte. Är knappt hungrig. Idag åt jag frulle 4.30 för att jag vakande och var hungrig. Sen åt jag en bulle på jobbet, lite lunch för den tilltalade mig inte och sen kvarg med fun light. Kom hem till lillasyster och åt lite salta pinnar och lite popcorn. Inte konstigt att det inte går som jag vill.
Jag har alla verktygen och vet vad jag måste göra men kan inte. Jag fattar inte varför!!!

Ska skriva till en online pt som har bra pris på 12 veckor just nu och se om det kanske är grejjen för mig. Jag måste ju göra nåt!
Snart är det sova. Imorgon är det löpning med skrutten och sen spinning. För att avrunda kroppen med lite crosstraining. Vad sägs om det?
Kramizzz bloggen!!

Här är jag!!!

Hmmm vad har hunnit hända.. Inte alls mycket.
Idag var jag och skrutten ute och sprang och han fick en ny kompis. En schäfer som var lite osäker på andra hundar tog han under sina vingar och det slutade med att de lekte och sprang och hade såååå kul. Nu ligger han i soffan och sover. Min lilla fina..

Träningen går bra. Det blir något varje dag, utom igår när jag låg deckad av migrän.
Tyckte lite synd om Dobby eftersom han får så tråkigt men det är ju inte som att vi inte är ute flera timmar varje dag annars så när matte hade migrän fick han ligga och vila.

Eftersom det bara är skit på tv så kollar jag på Biggest. Kommer ju somna till det om jag känner mig själv rätt. Är snuskigt trött och har nog nån liten migränbaksmälla.
Har en date ikväll och jag är lite nervös faktiskt. Har inte det bästa självförtroendet och hittar 1000 fel på mig som jag hoppas att han inte kommer hitta.
Jag kan ju inte dölja magen helt så jag får sitta ner när han kommer så den inte syns..
Det är ju nu djävulen som sitter på min vänstra axel hoppar och skrattar elakt och säger: "hur kan du tro att han kommer gilla dig?"
" Du är för stor."" Du är inte kvinnlig nog." " Du kommer aldrig hitta nån som kan älska dig."

Det är jobbigt att höra det och det är svårt att inte bara ringa och säga att jag inte kan.
Tänk om han faktiskt gillar mig!!
Det var ju ändå en som ville förlova sig efter 5 dagar..
Så, ja något bra måste jag ju ha.

Och sen finns ju aspekten att jag kanske inte kommer gilla honom..

Jag ska snart ta och lägga upp bilder på hur jag ser ut nu. Hur långt eller kort jag har kommit. Det kan ju vara lite kul att se både för mig och för er som läser.
Sen ska jag försöka bli bättre på att uppdatera.
Förra veckan var så händelserik på så många plan, mest på det tråkiga att jag inte hittade orken eller motivationen att skriva.
Men jag vet ju att det är det som får mig att fortsätta kämpa.
För jag är en person som har kämpat, sen dag ett!
Haha! Bara E kommer att fatta den meningen hahaha!
Over and out!

Detta är jag. Min historia.

Hej!
Jag vet inte hur många det är som kan min historia. Den som jag upplever. Inte som mina systrar har.
När jag var liten så drack min far. Under Tiden jag växte upp så har jag fattat att han var periodare.
Vi var där när han var nykter och under de perioder vi inte kunde vara där skaffade mamma en extrafamilj.
De var allt utom snälla mot oss och nu när jag berättat för min psykolog om dem så tror jag att de var värre än jag insett.
Inget av detta är utrett och det är antagligen därför jag får mina depressioner.
Pappa flyttade när jag gick i fyran och dog tre år senare. Under de åren hörde han knappt av sig och jag mådde nog mer psykiskt dåligt av det än jag vetat om. Det var mycket tårar och på klassfesterna grät jag varje ggn. Jag har heller aldrig fattat varför jag varit så ledsen när jag var yngre och var ute och festade men nu börjar pusselbitarna falla på plats.
Jag fattar oxå varför jag ger mig omöjliga mål, varför jag inte tycker att jag duger, varför jag aldrig lär mig älska mig, varför jag aldrig är nöjd.

Om min pappa inte älskade mig så pass mycket att det var värt att stanna i Sverige, varför ska då jag?
Om min pappa inte älskade mig så pass mycket att han hellre la pengar på sprit och cigg än på telefonsamtal och brev till mig, varför skulle jag då behandla mig bra? Så som att faktiskt berömma mig när jag klarat ett mål istället för att tycka att jag gjorde det dåligt och gå vidare.
Min far var tydligen inte nöjd med mig. Så varför i helvetet skulle jag vara det??

Hade jag varit värd att älska hade han stannat. Han hade velat ha mig hade han stannat. Varför får inte jag skära mig i armarna när han inte ens kunde stanna?
Om han ändå inte ville ha mig varför ska jag då fortsätta leva??

Det är detta som maler och maler i mitt huvud och har nog gjort sen han åkte. Eftersom jag är så övertygad om att jag inte var värd att stanna för så ser jag inte hur någon annan ska kunna älska mig.
Där ligger min sorg. Där ligger min övervikt. Där ligger det som gör att jag väljer fel män om och om och om igen. Män som är elaka. Som missbrukar. Som faktiskt aldrig kommer sätta mig först.

När jag har rett ut detta det är då jag kommer hitta mig. Under all sorg och under all bråte. Där någonstans ligger jag.
Pappa dog som sagt när jag var 14 så några svar kommer jag aldrig kunna få.
Men jag kan försöka hitta nån glädje i hans minne.
Och sen slippa bära denna sorg som följt mig i såååå många år..
Detta är jag. Och detta är anledningarna till att jag har svårt att nå mina mål.
Kanske blir det lättare nu när jag skrivit ner dem, nu är det inte lika skrämmande..

Insomnia deluxe!

God morgon..
Idag ska jag hälsa på några vänner och skulle eller ska åka ganska tidigt.
Det enda är att jag inte sovit inatt.
Och som ni såg på mitt sista inlägg så blir jag helt knäckt när jag är trött.
För när jag skrev det var jag trött som skammen och grät och grät och mådde piss.
Nu har jag inte kommit dit än. Har ångest och är trött men kroppen kan inte slappna av.
Ska ut och springa och se om det kan hjälpa kroppen släppa på en del spänningar.
Huvudet gör ont och ögonen svider och Dobby sover som ett barn. Jag vill oxå!

Jaja. Ut och springa blir det och sen får vi se när jag åker. Bättre sent än aldrig.
Det är gött att jag börjar se förändringar i kroppen oxå. Den är fortfarande lite för rund och det är lite för många volanger men det blir bättre iaf.
Och det där med 100 dagar gick rätt åt helvete efter psykologen.
Det var jobbigt och jag grät mycket och var ganska nere när jag gick därifrån.
Vissa kamper ska jag blanda och att motstå socker samtidigt som jag brottas med pappas spöke och en depression och jobbar och är sjukt trött det är ingen bra idé så jag börjar om om några dagar när det lagt sig. För jag ska klara 100 till.
Nu kör jag lite löpning. Over and out!

Ny dag, god morgon!

Så en ny dag och ny energi.
Det jag kom på när jag satt i sängen och inte kunde sluta gråta var att jag var såååå trött.
Jag behöver sova lite. Eller ganska mycket.
För det är när jag blir så trött som jag får mån ångest och jag inte kan kontrollera mina känslor eller tankar.
Jag var sååååå nära att gå till coop och handla lite götta men höll mig tills de stängde och sen var den faran borta.
Nu ska jag snart ut och springa med den vackraste jag vet. Han blir så glad när har fattar vad vi ska göra att hela jag blir glad.
Men det är jobbigt att jag är så slut. Så sjukt trött. Hade jag inte haft prinsen hade jag sovit tills det var dax för jobb.

Men som alla vet som är ute och springer på morgonen så finns det inget bättre sätt att vakna på.
Så jag kommer ju vara pigg och fräsch som en nyponros när jag sprungit klart.
Så let´s do this!

Gahhh! Karma, vad fan är det???

Det var några dagar sen jag skrev men jag har varit så trött att jag somnat tidigt och inte hunnit skriva på morgonen..
Men. Träningen rullar på. Igår var jag och Dobby ute och sprang. Sen var jag på 45 min spinning. Hem och ladda om för att svettas på ett 75 min långt, jobbigt, kräkigt boxpass.
Så idag när jag vaknade var löpning inte ett alternativ..
Vi tog lite sovmorgon och tog sen en promenad.
Efter jobbet försökte jag mig på lite yoga men kroppen är så trött efter boxen så det var galet jobbigt. Kvällens träning blev inställd och det blir mys med Dobby istället.

Jag har funderat lite på det där med karma och what goes around comes around.
Jag tycker att jag är ganska snäll och generös och vill alla så väl och går jag i en affär och jag hittar något som jag tror att en vän skulle uppskatta så köper jag det gärna.
Faktiskt helt utan baktankar.
Jag hjälper gärna mina vänner. Helt utan baktankar.
Men jag börjar tro att jag är dumsnäll. Att folk vet detta. Ok inte att jag köper presenter för det kan de ju inte räkna ut. Men i två år har jag tatt sem vid två olika tillfällen för att åka med vänner och när det nu är där så är jag ensam. Förra året åkte jag hem ensam och detta året stannar jag hemma medans den jag skulle åka med är på pride.
Det var bestämt och jag tog ledigt men sen så vet jag inte vad som hände..
Förra helgen var mina systrar i Stockholms skärgård men efter ett missöde så fick jag inte alla mina pengar så jag visste inte när de skulle komma och jag fick stanna hemma. Det gör ont i mig att jag inte kunde åka och någonstans så tror jag att jag faktiskt inte var välkommen.
Och detta av vissa anledningar jag inte kan ta upp här..

Men jag är helt säker på att jag inte fick följa med till Pride pga min panikångest.
Och till viss del tror jag att det är därför jag inte skulle till mina systrar.

Härom dagen såg jag en kjol som skulle passa en i min närhet men jag sket i att köpa den för varför?
Visst jag förväntar mig som sagt inte att få saker tillbaka men jag lyssnade på Jillian Michaels pod och hon sa att man ska behandla sig själv som andra. För att man är snällare mot andra än si själv.
Jag vet inte hur mycket av mina drickspengar jag gett bort. Jag vet inte hur mycket jag köpt till andra för att visa att jag bryr mig. Men vem bryr sig om mig???
På det där, jag såg denna rosa nyckelringen på 50% av rean och tänkte på dig?
Eller kolla vilken söt topp, det stod ju Linnéa på den!
Eller jag vet på tgr och där hade de en rosa kastrull för 50 kr. Den kanske inte är bra men den är DU.

Jag gör det hela tiden. Mot alla.
Jag har betalat ett träningskort i ett år för att jag visste att jag skulle få igång en person i min närhet.
Jag lät en person i min närhet träffa en annan i min närhet och jag känner mig så exluderad.
Jag jobbar mot min sjukdom hela tiden och jag försöker göra den osynlig men den ligger ändå som en dimma över mig.
Jag känner bara FUCK KARMA!

Det finns en som finns där hela tiden.
När jag är glad, när jag är ledsen, när jag är smal så säger hon det och när jag är tjock så vet hon hur jag känner mig.
Hon vet att det inte spelar nån roll vad man säger ibland för ibland är man bara fet.
Jag har tur som har henne och hennes familj i mitt liv och att de genuint bryr sig. Fast jag är sjuk. Fast jag är deprimerad och bara känner mig som en börda.

För det är väl lite så den här sjukdomen fungerar. Den får mig att känna mig i vägen och ta för stor plats och det värsta av allt är att jag känner mig så värdelös.
Jag kan inte jobba mer är 2 timmar, sen blir jag för trött. Jag kan inte festa när jag är trött för då får jag panikångest. Jag har en dödslängtan som vägrar lämna mig.
Den är mindre och mindre men den finns där. Jag tränar och äter rätt och dricker knappt men blir jag mindre?? Nepp.
Ibland blir allt bara övermäktigt och jag pallar inte.

Men då finns mina stjärnor.
Emma och Dobby.
De som bara finns där alltid, ovillkorligt och utan krussiduller.
Det finns ingen jobbig historia. Inga knutar man måste knyta upp.
De bara finns där.

Planen är att jag och Dobster ska åka till Arvika.
Imorgon ska jag till psykologen och prata pappa och det var jobbigt förra ggn kan jag bara tänka mig hur det blir imorgon.
Brösten gör dessutom ont och det tyder på indianer.
Jag är ledsen och nere och det är väl dax för det var längesen jag kände så här.
Coop är nära och cholkad, lakrits och polka hade inte varit helt fel.
Men jag hoppas jag kommer ur detta och kan åka.
För att åka bort och ligga som ett kolli är inge kul för någon.
Håll tummarna!

Men nu till det viktiga.. Får man äta lite onyttigheter när man är så här eller får jag hålla mig till kanelknäcke och riskakor??

Alla bilder hämtade från google..
Over and out!

Kvälls svammel!

Om det är så att jag börjar mina 100 dagar nu så har snart dag ett gått.
Inte helt smärtfritt då det är lätt att tänka att va fan, jag kör på måndag. Men varför just en måndag? Det är ju bara en dag som alla andra.
Men så när jag var ute och sprang så kom jag på en sak. Det är oftast då jag får de mest briljanta idéerna.
Denna ggn ska jag inte förbjuda vin. För alkohol är inte den stora boven i mitt liv.
Det är inget problem. Hade det varit förr om åren så var det vin och groggar och järn och sånt men inte nu. Så vill jag ta ett glas vin med mina vänner ska jag få göra det.
Det stooooora problemet blir ju godis.. Mmmmm.. Och kanelbullar.. Mmmmm..
Inte ens chips och ostkrokar är jobbigt.
Så jag börjar med att ta bort sockret och sen får vi se hur långt jag går.
Idag har jag gjort en sån där favoritröra. Kvarg+tonfisk+rödlök+peppar= munorgasm!!!!
Till dessert blev det isopannkakor med mosad banan.
Nu ligger jag och Dobster i sängen och ska sova.
Imorgon är det dax för dag två!!
Woop Woop!!

Let's kick som fatass!

Det är söndagmorgon och det är en trött morgon..
Men en kropp förbränner sååå mycket mer ute än i sängen så det är bara att pallra sig ut.
Idag blir det först löpning och sen spinning och ev lite styrka så här på morgonkvisten.
Sen en mysdag med skrutten för att ta sig iväg till Sats Landala och spinning och Cross.
Ska man bli fin får jobba! Så är det.
Genvägar är bara senvägar som min vän Tomas brukar säga.
Fast frågan är om jag verkligen ska köra spinning/ cross eller combat/ yoga...
En hård tankenöt att knäcka.

Men först så tar vi löpningen. Kanske blir det så att det inte blir något mer..

Börja om från början..

Ja då var det lördag och jag sitter hemma med Skrutten.
Är inte alls sugen på att gå ut och vakna trött och sliten imorgon.
Morgonens löptur ställdes in då hela himelen störtade ner när vi vaknade.

Har suttit på insta och kollat en massa inspirations bilder och blir mer och mer inne på att köra mina 100 dagar igen. Mest för att jag vet hur bra det gör. Denna omgången av FF har jag slarvat och fuskat och inte tagit det alls på allvar. Visst har jag tappat några kg och börjat äta bättre men långt ifrån så bra som jag vet att det kan gå.
Så frågan är; ska jag köra? Bara hoppa på tåget och göra det?
Jag vet ju vad som väntar vid regnbågens slut.
Och jag längtar så efter mig.. Jag vet att jag sagt det förr men om inte varenda atom är med så är det svårt. Kanske ska man väga sig varannan dag i början bara för att hålla kvar motivationen?
För det är den jag har svårt att hålla kvar just nu.
Jo men va fan. Jag kör! Ok inte idag för det är redan pajjat men vi/jag börjar imorgon. DÅ är dag ett och jag ska köpa ett batteri till min våg och sen så kör vi.
Och under tiden kör vi 50 löppass under 100 dagar. Så då var det nedskrivet och fuskar jag är jag tillbaka på ruta ett.
Det blir mer frukt och bär och vattenmelon och nötter och sånt.
Jag vet ju att jag kan och att jag är grym när jag väl kör så let's kick as!
Är det nån som är mer mig eller kör jag ensam?

Over and out!

Galet trött.. Vi var och promenerade i två timmar i skogen ikväll och nu är jag helt slut.
Ska ta mina piller, pensla mina ögonfransar och borsta mina tänder och sen är det sova deluxe som gäller.
Ska försöka lura hit Dobbsan eftersom han har deckat i soffan.
Min fina skrutt..
Imorgon är det löpning som vanligt, sen får jag se om det blir transformer, vipr eller dans och grit.
Det är många val och de är alla lika viktiga..
Prinsen letar godis i täcket. Har inte det i påslakanet när det är så varmt och jag ska stänga de bruna.
Det är ju en dag imorgon oxå..
Natt natti gott folk and may the fatburner be with you!

Bad Linnéa...

Nu har jag varit dålig på att uppdatera.
Vet faktiskt inte varför. Eller jo. Jag har nog bara varit så trött på kvällarna att jag toksomnat.
Så här är det.
Min vänstra hälsena är lite öm och har fått en liten bula men voltaren is da shit så det ska nog bli bra.
Mitt högra knä börjar oxå knaka lite men det är nog mest för att jag inte använt mitt skydd mot hoppknä.
Annars så är jag och Dobby ute och springer nästan varje morgon. Han älskar det och jag känner att det är väl det minsta han kan få göra. Jag kan ju inte ha honom lös än och han behöver få springa av sig.
Sen visst, det är långt ifrån alla hundar som får springa 5-7 dagar i veckan så om vi hoppar över en dag så gör ju det inget men jag får så dåligt samvete...

Jag har ingen aning om hur det går med vikten för jag vågar inte väga mig men känner att jag har en hunger som jag inte haft på väldans länge. Jag är hungrig på riktigt. Inte bara sugen utan kroppen behöver mat. Så nu innan promenaden i Skatås så får det nog bli lite kvarg tror jag allt..

Tar en sväng om här inne lite senare. Kramiz Bloggen!!

Träna.. Sova... Nej jag tränar!

Snart är det dax att åka och träna. På schemat står pump och combat.
Jag som är trött redan nu ser detta som dagens utmaning.
Hade det bara varit jag hade jag nog hoppat träningen och sovit istället. Men det är sådana här dagar det är bra att man är två som tränar så man kommer iväg.
Iof så har jag ju varit ute och sprungit i morses men det var så längesen att man glömmer bort att räkna med det.
Kanske ska stoppa i mig en koffeintablett..

Fitnessfighten dag 20.

Nu kan det vara så att jag glömde skriva igår..
Men men.
Idag började dagen med spinning 9.30 och sen har jag hängt med prinsen hela dagen. Det gör mig verkligen ingenting för jag älskar att vara med honom.
Han är det finaste som finns. Även om han hårar lite väl mycket just nu..
Jag har borstat och borstat så det värsta är borta men kommer göra om allt imorgon oxå.
Jag har en känsla av att stressen av att komma till mig kombinerat med att han totalvägrade äta maten jag köpte är orsaken till håreriet.
Nu ligger han och sover och är så där söt så jag bara vill pussa på honom.

Jag är sjukt trött och ska sova för snart är det morgon och då ska vi ut och springa.
Nu när det är så varmt måste vi ut tidigt. Dobby gillar att vara ute men bara i en 30 min.

Imorgon är det yoga efter löpningen och sen frulle med min fina.
Kanske lite mera sömn oxå.. I solen. Det är mumma för själen.
Sen på eftermiddagen är det spinning och cross. Funderar på att ta båda men det bestämmer jag imorgon.
Nu måste jag sova..        

FitnessFighten dag 18..

Jag kom på när jag åkte till jobbet att jag glömt att skriva.
Jättekonstigt.
jaja, idag var jag och Dobby ute och sprang och sen var det jobb.
Sen, sen var det dax för dagens första dödspass. Meri hade transformer och vi hade bokat. Jääävlar vad jobbigt det var. Och när man trodde att det var över så fortsatte hon. Det finns bara en kung och Meri är hennes namn.
Så. Hem och äta och sova och sen dödspasset nr två för dagen och klart hade kungen detta oxå.
Cross med Meri. Det var jag, Helena, Emma och Cie som crossade och ja det gör ont redan innan jag somnat.
Hur ska morgondagen gå undrar jag..
Nu håller jag på att somna. Min skrutt, som jag inte är så glad på just nu har redan toksomnat bredvid mig.
Imorgon står det löpning, gym, jobb och box på schemat. Och så självklart tidigt i säng. Är man sjuk så är man och då är det bäst att vila den stackars kroppen.
Over and out..

Ff dag 17..

Då är tisdagen över.
Och snart är det sova. Igen.
Nu när jag har börjat jobba är det det enda jag gör när jag är hemma.
Jag är nästan lika trött som jag var i början av min sjukskrivning. Dvs, så fort jag gör nåt är jag trött.
Idag var jag och Dobby ute och sprang och jag fick en utskällning. Eller nästan. Kärringen hann inte. Mer om det imorgon.
Sen åkte jag till jobbet och efter det hamnade jag på Sats Landala och körde 30-20-10.
Efter det hade jag psykologtid. Vi pratade lite om vad som hade hänt och vart vi ska nu.
Det var nog mer jobbigt än jag trodde för jag somnade när jag kom hem och hade tänkt hoppa spinningen men en polare hängde på och jag åkte.
Sen skulle jag hem till Emma. Vi har försökt i 3 dagar att ses men jag somnar ju hela tiden.
Ikväll sov jag till 00.00 och fick då gå ut med Dobbsan.
Nu ligger jag i mina rena, nytvättade lakan och är bara inne en sväng för att svamla runt lite.
Och för att få i mig kvällskvargen. Men nu är det sova på riktigt.
Hörs imorgon.
Over and out

FitnessFighten dag 16.. Eller morgon 16

Hmmmm ja igår var det kanske inte en riktig FF dag. Maten gick sådär och träningen gick inte alls.
Jag känner av det onda i revbenen i dag men inte alls lika mycket som igår.
Hostan däremot som kommer från pollen den är fruktansvärd.
Jobbigt när man faktiskt inte alls är sjuk!

Snart ska jag och Dobbsan ut och springa. Det verkar vara asnajs väder att springa i och idag kommer iaf vovven vara pigg.
Så är det psykologtid idag. Är lite nervös men va fan, jag måste ju. Det är som att klämma en öm ofördig finne. Det gör ont och ont och ont men så helt plötsligt så går det och ja.
Egentligen så vill jag inte gå igenom det här med pappa men jag måste. För att inte hamna här igen så måste jag.
Men nu; HÖRDE JAG LÖÖÖÖÖPNING???

FitnessFighten dag 15

Då var vi där. På sidospåret där motivationen inte är på topp.
Jag visste ju att jag skulle komma hit så nu är det bara att se upp för fällorna och ta sig upp på vägen igen.
Vägen som ska ge mig tillbaka min kropp.
Jag känner mig fortfarande som den största bruden i klassen och när jag ser mig i spegeln ser jag bara nåt stort och valkar och mage och lår och BRÖST. För de har blivit stora som fan. Tur att de är det första som krymper haha!

Igår på yogan så gjorde vi skulderstående och det var ingen hit för mina revben. Har ont som attans idag och träningen är inställd. Tänker inte få vila i en vecka bara för att jag kör slut på mig idag!
Imorgon är det ju löpning så jag tar igen lite då.

Pollenskiten gör att jag hostar konstant och det är nog inte heller så bra för revbenen..
Men så har jag världens finaste och då är allt mycket lättare.

Idag har vi tvättat alla lakan och täcken. han sover ju i sängen och har extra lakan där han sover men gillar att vara där jag är så idag blev allt rent. Mmmm luktar ljuvligt. Och det ska bli sååå skönt att få somna i dem.

Hörs senare. Kram kram

Vad hände?

Vad hände igår?
Jo. Jag hade en lång dag. Spinning 9.30 och sen var jag hemma med Dobby för att möta upp Sara och ta en promenad till jobbet och visa upp prinsen.
Där satt vi och mös i solen i nån timme eller tre. Sen gick vi hem till Helena och hängde där för att åka vidare till Sara nr två och hänga med vänner och äta middag och h det trevligt.
Självklart var Dobby med hela dagen och det var nog tur. Han blev nog min räddning.
Runt 23.30 åkte jag hem och lämnade honom och började gråta.
Alla dumma tankar kom tillbaka och fastän jag inte var full ville jag bara skära mig.
Jag var fet och tråkig och ingen ville vara med mig för att jag var så trist och jag skrattade inte och inget var bra.

Jag stannade hemma och sov och hade jag inte gjort det hade jag fått en ny panikångest attack. Och hade jag inte haft Dobby hade jag inte åkt hem och då hade jag inte hamnat i säng i tid.
Nu är jag galet trött precis som efter en jobbig natt med mycket tårar och självmordstankar men jag ligger i sängen och luktar på det dyrbaraste jag har. Det som får mig att vilja andas bara för att känna lukten av honom.
Han är min livlina. Mina bästa lyckopiller. Min glädje.

Nu är klockan snart 0800 och vi ska ut och springa. Vilket jag aldrig hade gjort utan honom. Inte just idag. För i vanliga fall hade jag sovit till 3 pga de lugnande jag hade stoppat i mig för att dämpa attacken. Nu somnade jag som en klubbad säl men sov bra. Fina hunden.

För fet för ett fuck!

Jag har kommit ganska långt med mig själv.
När jag var yngre och gick ut så tog jag alltid ett varv för att kolla att det var nån på stället som var större än mig. Jag hatade att vara störst på stället.
Den känslan har varit begraven i många år. Men ikväll kom den tillbaka.
Vi var på middag hos en väninna och alla var smala och vältränade utom jag.
Jag var som elefanten i porslinsaffären.
Som den som alltid blev vald sist på gympan.
Den som ingen ifrågasatte om jag hade en man eller inte.
Ingen undrade om jag hade några nya mål. Ingen undrade hur längesen jag hade sex.
Jag var den fula.
Jag är den fula ikväll. Det är tur att jag har Dobby. Utan honom hade jag gått under ikväll...
Fan vad jag känner mig fet ikväll..

FitnessFighten dag 13!

Lördagen har börjat.
Prinsen fick frukost på sängen och jag kickade igång den med spinning. 
Endorfinerna sprutade. Svetten sprutade. Glädjen var total. Allt en lyckad morgon ska ha!
Nu är det snart en promenad till jobbet med Dobby. Tomas och Nilsson har inte träffat honom än och han behöver trafiktränas så det blir en bra combo.
Idag är jag sjukt sugen på godis. Eller en glass. Inte alls bra men det hade varit så gött i munnen..
Hur startade ni eran lördag?

FitnessFighten dag 12..

Då var äntligen denna dagen över.
Joggade med prinsen imorses och var sen på jobbet. Det var konsertdag och alla var laddade. Jag åkte hem och tog ut Dobby och åkte tillbaka.
Hängde där några timmar och åkte hem igen. Trött som faaaaan!
Har sovit hela kvällen. Nu vet jag iaf att jag inte är redo att jobba mer är 25% på ett tag.
Tur att jag har en hund som älskar att sova och som inte gillar att ligga ute i solen och steka.
Nästan tvärtom. Han gillar att vara inne på dagarna och så ute på mornarna och kvällarna. Märks på hela hans kroppsspråk. När vi är ute på morgonen är det kul och på dagen ett onödigt måste.
Finaste plutten.

Så idag så har det "bara" blivit morgonjogg. Jag orkade inte ens äta middag idag och nu svider ögonen och jag vill bara sova.
Inte ett kul Ff inlägg men jag orkar helt enkelt inte idag.

Natti....

FitnessFighten dag 11 del två.

Jag är heeeeeelt slut. Meri krossade oss på crossen. Jääävlar vad bra det var.
Jag har fortfarande den där illamående känslan i halsen och kroppen och ett tag tänkte jag att nu kommer det upp.
Tyvärr pallar jag inte att springa med Dobby men han fick ju springa 90 min i morses så jag hoppas att en längre promenad räcker.
Eller jag vet ju att det räcker haha!

Han har ju inte ätit bra på länge och nu äntligen har jag hittat mat som han gillar och äter. MEN.
När han inte har ätit ordentligt på ett tag och får äta och blir glad för att jag kommer hem och vill mysa och busa och bara älskar att vara vi så klart att det kommer upp. Stackarn. Så skäms han och blir rädd för att jag ska bli arg och försöker att inte synas. Min stackars prins.
Jag skulle aldrig kunna bli arg för att han kräks.
Så svårt att kunna förmedla det bara.

Nu ligger han i sängen och äter vääärldens största märgben. Jag ska koka ris till honom och blanda ut med maten för det är snällt mot hans stackars magen.
Just nu känner jag att så länge jag har honom så kan jag vara singel hur länge som helst.
Jag trivs med oss och våran familj. Jag har hittat min själsfrände och jag har en till favorit i Stockholm.

Idag såg jag att det börjar hända saker. Jag har blivit mindre på övre delen av magen och har nu fått en inte alls så smickrande bilring. Och nu menar jag att den syns verkligen!
Jag känner även i låren att det blir mindre av dem. Det är kul när man tränar mycket och känner sin kropp så väl att man känner skillnader när de händer.

Jag ska fan väga mig imorgon igen.. Och tro det eller ej men jag har faktiskt belönat mig med två nya plagg eftersom jag gått ner 2 kg.
Det blev träningskläder som vanligt men jag älskar ju det så varför inte?
Nu middag. Sen promenad. Efter det? Soooooova....

FitnessFighten dag 11!

Dag elva började bra. 90 min morgonjogg med världens bästa sällskap, Dobby.
Sen jobb och efter det så gick jag upp till Landala och köpte ny mat till älsklingen. Han väääägrar äta den jag köpt och nu tänker jag inte tvinga honom längre. Han fick ny mat som han åt med bra aptit.
Så skönt.
Men det bästa var att gå förbi Sats Landala och strunta i pumpen som jag hade tänkt ta. Jag köpte frukt och åkte hem och mös med prinsen.
Ibland är behöver man sånna dagar. Får se om det blir löpning ikväll igen eller om det blir en skön promenad.

Jag funderade på lördagen. Det värsta när jag dricker vin är att jag vill röka och det är inte alls bra. Sen så är vi ju inne i den fasen när vi förbränner som bäst och varför då förstöra det?
Det är ju verkligen asdumt!
Egentligen skulle jag låna bil oxå så det inte finns nåt val..
Sen så är jag ju så att jag gillar att kunna göra saker rätt, utan att fuska för att kunna säga att "detta har jag gjort!"
Men så är det ju faktiskt bra att bryta lite. Att inte vara perfekt. Gahhhhh det är ju sååååå svårt!!!!

Hmm får man somna om nu?

Kvällslöpning!

Som sagt. Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Jag avslutade dagen som jag började den, med löpning.
Dobby älskade det och ligger nu och snarkar mot mitt ben.
Vi sprang ner till hundgården där han fick sprinta av sig och så sprang vi en lite omväg hem. Det blev asfalt och skog. 80 min hääääärlig kvällslöpning.
Så dagen blev; löpning, spinning, löpning.
Nu är jag trött och hungrig men orkar inte äta så det får bli vattenmelon och vatten innan tandborstningen.
Jesus vad trött jag är.
Idag var jag sjukt sugen på godis. Tänkte tom gå och köpa lite för vem skulle veta??
Jag skulle veta och det är det viktigaste.
Jag skulle ha ångest och ångra mig. Men en godispåse mmmmm...
Sen så vet jag ju att det är nu jag börjar förbränna fettet och det vore ju synd att jobba så hårt för att förstöra allt när det blir kul och jag kommer smälta bort som smör i en het panna.
Om en vecka ser ni mig med rutor på magen på insta hahahaha!
Nu ska jag följa älsklingens exempel och sova..
Over and out..

-2, vin och lite smått och gott!

Vissa dagar blir inte alltid som man tänkt sig och absolut inte denna dagen.
Skyndade mig hem till min skrutt efter träningen och eftersom jag inte vill stressa honom mer än nödvändigt så brukar jag leta reda på nycklarna utanför porten.
Så oxå idag. Jag letade. Och letade. Och letade. Jag hittade dem inte..
Paniken steg men jag lugnade mig och åkte till jobbet. Där har jag min extra nyckel och eftersom jag inte hade tid att åka runt hela stan och leta så var det det enda rätta.

Jag undrar vem som var gladast när jag kom in. Hahaa! Han låg ju och sov och hade ingen aning om dramatiken. Men eftersom jag inte hade nycklar hade jag ju inte heller fått äta. Så ut med lillprinsen så han fick göra det viktigaste och när jag kände att jag var nära att kräkas då var det bara att ta mig hem och äta.
Jag var stressad men hoppas inte att han tog skada av det.

Sen så har jag börjat fundera. Och det känns så dumt efter mitt tal om att inte kunna hålla sig ifrån alkohol..
Men vi är några som ska ses på lördag. Och det är ett gäng som aldrig ses annars och det kommer bli sååååå trevligt och jag ser fram emot det som fan. MEN nu har jag börjat fundera på att kanske bryta min alkoholfria trend. Jag kommer ju ha med mig Dobby så jag kan inte bli full men det hade varit så sjukt kul att gå ut och festa till det lite. Och jag brukar inte känna så här. Jag brukar vara den som håller stenhårt på mina nyktra principer och skanderar att kan man inte hålla sig ifrån vinet så tänk till! Men jag kan ju det. Jag har ju som inget att bevisa egentligen och det är nog det som drar.
Jag har klarat 100 dagar och innan C började jobba sig och balla ur så klarade jag 60 dagar. Och ja jag skyller på honom för att jag avbröt där. Det finns bara så mycket en människa kan ta och jag hade mer än jag klarade just då.

Nu, den här lördagen lockar mer än något har gjort någonsin. Jag ska tänka på saken och ta ett moget och klokt beslut. Det är nog så att jag mår bättre än på länge och vill känna mig fri..

Nu är det kväll och den ska spenderas med det finaste jag har. Han ligger och gnager på en tjurmuskel och det är ganska äckligt men fan vad fin han är!

Jo just ja. Jag vägde mig och har gått ner 2 kg på 10 dagar!! Woop Woop!!

FitnessFighten dag 10!

Idag är den här. Dag 10. Dagen då jag ska mäta och väga och se vad som har hänt.
Kollade mig i spegeln och jag kunde inte se att något ändrats.
Men men det är väl bara att ta tag i saken och göra det. Just do it!
Det är ju faktiskt mina ledord.

Jag har funderat på en sak. Väldigt länge ville jag att en av mina egenskaper skulle vara att jag är envis. Jag trodde inte att jag var det men nu, efter denna våren med sjukdom och depp så visst fan är jag envis.
Jag har varit nära att ge upp på livet så många ggr och nej ALDRIG pga en man eller ja Cotten.
De som fått mig att fortsätta. Som varit mina respiratorer är främst Emma och Helena. Bättre systrar får man leta efter.
För när man inte hittar anledningar för att leva för sig själv, hur djupt man än letar då är det bra att ha mina bästaste.
Och nu har jag ännu en anledning. Min fina Dobby. Att vakna med honom vid min sida varje morgon är bland det bästa som finns.. När man kommer hem och möts av ren och skär glädje. Det finns inget som det.

Men min envishet har fått mig upp igen. Och min envishet ska ta bort alla dessa depressions kilon. Jag har lagt på mig 10 kg och hade ca 5 att gå ner innan så 15 kg ska bort.
Och det finns bara en sak att göra..