Vad hände?

Vad hände igår?
Jo. Jag hade en lång dag. Spinning 9.30 och sen var jag hemma med Dobby för att möta upp Sara och ta en promenad till jobbet och visa upp prinsen.
Där satt vi och mös i solen i nån timme eller tre. Sen gick vi hem till Helena och hängde där för att åka vidare till Sara nr två och hänga med vänner och äta middag och h det trevligt.
Självklart var Dobby med hela dagen och det var nog tur. Han blev nog min räddning.
Runt 23.30 åkte jag hem och lämnade honom och började gråta.
Alla dumma tankar kom tillbaka och fastän jag inte var full ville jag bara skära mig.
Jag var fet och tråkig och ingen ville vara med mig för att jag var så trist och jag skrattade inte och inget var bra.

Jag stannade hemma och sov och hade jag inte gjort det hade jag fått en ny panikångest attack. Och hade jag inte haft Dobby hade jag inte åkt hem och då hade jag inte hamnat i säng i tid.
Nu är jag galet trött precis som efter en jobbig natt med mycket tårar och självmordstankar men jag ligger i sängen och luktar på det dyrbaraste jag har. Det som får mig att vilja andas bara för att känna lukten av honom.
Han är min livlina. Mina bästa lyckopiller. Min glädje.

Nu är klockan snart 0800 och vi ska ut och springa. Vilket jag aldrig hade gjort utan honom. Inte just idag. För i vanliga fall hade jag sovit till 3 pga de lugnande jag hade stoppat i mig för att dämpa attacken. Nu somnade jag som en klubbad säl men sov bra. Fina hunden.