Leta i den här bloggen

söndag 27 oktober 2019

Linnéa 2.0

Nu har jag funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra.
Ska jag börja en ny blogg eller fortsätta här?
Så jag fortsätter här. Fast startar om.

Jag har varit sjuk i en depression i flera år. Haft sjuk ångest. Och jag har under de åren gått upp ca 30 kg.
För några veckor sen fick jag ett mess där min nu ex sambo gjorde slut. Visst, jag frågade om det var ngt fel men efter 5.5 år så tycker jag att en man på 50+ kanske inte skulle göra slut på det sättet.
Efter det fick jag reda på en massa och fler och fler berättade historier som jag nog faktiskt visste innerst inne.
Alla som känner mig och oss sa att jag nog nu kommer bli frisk för att det är han med sitt beteende som gjort mig sjuk. Min ångest kom mycket ifrån att jag aldrig kunde göra honom nöjd.
Inget jag gjorde fick honom att vilja prata med mig eller vara med mig eller ta i mig.
Och ju mer han inte ville vara med mig desto mer sökte jag bekräftelse från honom.
Jag har under alla år sagt att jag vill gå ner i vikt för min skull men jag tror faktiskt att jag ville det för att jag trodde att han tyckte jag var äcklig när jag blivit så fet.

Nu har jag flyttat. Jag har mycket att bearbeta för mitt psyke är helt paj. Jag har aldrig sett mig så ful som jag gör nu. Jag kan inte ta en selfie för bilden jag ser är vedervärdig. Förr har jag använt sex som självskada men nu tror jag att alla tycker jag är så ful att ingen ens vill ligga med mig ens för att utnyttja mig.
Hur jävla sjukt är det?
En vän till honom sa åt mig att prata med en kvinna som jobbar med våld i nära relationer. Min samtalskontakt sa att det är bra att jag kontaktat dem.
Jag har svårt att se vad som har hänt eller så vill jag inte acceptera det.

Att säga att man ska gå vid första slaget är enkelt. Men när ens gränser blir för flyttade utan att man märker det är en annan sak. Jag är inte en sån kvinna. Jag är ju stark. Jag är ju självständig.
Men när mannen man levt med är notoriskt otrogen så kan man inte vinna.
Den enda som kan förändra är han. Men eftersom jag inte var den första och säkert inte kommer vara den sista han bedrar så får jag anta att mitt liv inte är värt att respekteras i hans ögon. En otrogen man är en egoistisk man. Han sätter sina egna behov framför sin partners.

Så nu måste jag styra om mitt huvud och sätta mina och mina hundars behov först.
Jag måste lära mig äta som jag ska. Sova ordentligt. Träna.
Börja om helt enkelt.
Mitt förflutna spökar och jag drömmer mardrömmar om vårat förhållande. Om honom.
Jag hatar min kropp. Jag hatar mitt utseende. Jag skäms för hur jag ser ut och att jag är så vidrig att man väljer att ligga med andra istället för mig.
Det måste jag ändra på.
Jag måste hitta kärleken till mig.
För jag kommer inte komma någonstans om jag inte gör det av kärlek till mig.

Omstart för jag vet inte vilken gång i ordningen.
Men nu är det inte bara vikten som ska fixas utan min syn på mig.

Over and out.