Jag har kommit ganska långt med mig själv.
När jag var yngre och gick ut så tog jag alltid ett varv för att kolla att det var nån på stället som var större än mig. Jag hatade att vara störst på stället.
Den känslan har varit begraven i många år. Men ikväll kom den tillbaka.
Vi var på middag hos en väninna och alla var smala och vältränade utom jag.
Jag var som elefanten i porslinsaffären.
Som den som alltid blev vald sist på gympan.
Den som ingen ifrågasatte om jag hade en man eller inte.
Ingen undrade om jag hade några nya mål. Ingen undrade hur längesen jag hade sex.
Jag var den fula.
Jag är den fula ikväll. Det är tur att jag har Dobby. Utan honom hade jag gått under ikväll...
Fan vad jag känner mig fet ikväll..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar