Fitta, fat, handgranat!!!

Det finns en sak jag har som jag är jääävligt glad för och det är min envishet.
Jag har inte vägt mig hemma hos mamma och det var nog bra.
För hör och häpna vad som hände när jag ställde mig på vågen idag! Inte ett skit!!
Jag har gått ner 500g på 3 veckor!
Just nu vill jag bara slänga in handduken och erkänna mig besegrad men eftersom det inte är min kopp te så låter jag den känslan finnas i kroppen i en 10 min och så tar jag nya tag och åker och tränar. JAG ska vinna! Så är det bara.

Visst, jag har inte kört styrkan som jag ska för att jag har inte haft kraft till det.
Men jag har följt maten. Jag har inte slafsat glass och godis och pasta och pizza. Jag har varit ute och sprungit nästan varje dag för att gå timms långa promenader på dagar och kvällar. Så hur kan detta ske? Vad händer och varför?
Jag ser ju att kroppen blivit mindre. Och för blotta ögat krävs väl mer än 500 g för att det ska synas!!
Löpsteget blir lättare och lättare. Hur kommer det sig?
Jag är ledsen. Tårarna bränner i ögonen och jag är besviken. Och jag orkar inte. Inte just nu.
Kaffet är snart nere och Dobby ska ut och sen jävlar ska jag kicka as på gymmet!
Visst. Jag kanske inte tar 12 kg men jag ska för i helvete ner 10!
Det är jag som bestämmer. Så är det bara och med Patriks hjälp kommer kroppfan att väga mindre så det så!