Ändrade planer

När jag planerar mina träningsdagar så gör jag det som innan jag blev sjuk. Vilket gör att jag alltid blir påmind om hur mycket jag inte orkar nu.
Som idag. Jag ville köra en morgonjogg med grisarna för att sen köra pump.
Och detta hade kunnat funka om... om inte Legolas kom på att han ville ut mitt i natten vilket gjorde att jag inte vaknade som jag ville och då sprang jag inte så tidigt som jag ville och kunde då inte äta frulle mellan pump och jogg.
Så jag valde att äta frulle. Jag är så dålig på att äta att det är bäst för mig om jag väljer maten framför joggen. Den kan jag ju ändå ta när som helst.
Så nu blev det frulle, mer kaffe och bloggande. Och 10.30 väntar 55 min body pump.
Jag tror det kommer vara för varmt för hundarna att springa på dagen så jag får se om det blir promenad eller en kvällsjogg.
Fatta spännande!!!!

För att spä på motivationen så kollar jag på säsong 4 av Biggest Loser USA. Jag älskar Jillian Michaels. Alltså verkligen älskar henne. Och Bob Harper. Men mest Jill.
Jag hade älskat att bli tränad av henne. Hade nog hatat henne och svurit och gnällt men ändå älskat det. Gristräning är ju bland det bästa som  finns. Tyvärr så funkar det inte allt med min ångest vilket oxå är en påminnelse om hur annorlunda jag blivit sen jag blev sjuk. Men jag vägrar ge mig.

Over and out!

Den nakna, ocensurerade sanningen.

ÖIgår hade jag en mindre bra dag matmässigt. Eller maten gick bra. Det var att jag åt för många syltkakor som inte var bra. 

Sen att jag börjar ta ut mig för mycket att jag blir så trött att jag inte ens kan vila är jobbigt. 

Men en sak i taget. 

Vi börjar med hetsätningen. 

Jag skötte mig ganska bra. Det jag gjorde fel var att jag sköt på allt. Frukosten åts efter ett långt löppass och hamnade runt 12. Redan där borde jag fattat att det skulle gå åt helvete. 

Men iaf. Frullen blev sen men inte långt efter åt jag lunch. När jag sprungit 90 eller mer på tom mage så är det som att kroppen suuuuuger åt sig maten och jag blir hungrig nästan på en ggn. 

Så sen blev det lunch och så nån frukt efter. 

Jag hann tänka att jag ska koka broccoli eller så till maten för att fylla ut den och bli mättare. Men det sköt jag på framtiden. 

Jag hade lovat mig en bulle eller två när jag kom hem och det är ju inbakat i min strategi. Får det plats så är det inga problem och det var något som jag hade tänkt på och sagt ja till. 

Sen kom fallet. Jag vet inte hur många kakor jag fick i mig men det var ett gäng. Jag tror egentligen inte att jag ätit mer än jag får det är bara när jag inte kan eller ens försöker stoppa mig. Eller när det inte är inräknat i dagens mat budget. 

Sen ville sambon prova min popcornmaskin som jag fick i julklapp och där rök ett gäng sp till. 

Jag funderade länge och väl om jag skulle skriva om det för att det är så pinsamt. Men så tänker jag att jag måste få ner det och se det för att få en förändring. Så då gör jag det. 

Här är den ocensurerade sanningen. 

Sen så var jag ju ute och sprang igår. -12 grader och snö. Det var soligt och vackert och jag tog lite extra lång tid på mig för att kunna stanna till och se vårat underbara, snötäckta land. 

Men när jag kom hem så kunde jag inte vila. Jag brukar alltid somna men inte igår. Så gick jag och sambon på hundpromenad och inte ens efter det kunde jag somna. 

Jag är ju sjukskriven för depression och jag har lärt mig att ju tröttare jag är desto svårare har jag att somna och slappna av. Så jag vet att jag måste bromsa lite. Det är en sak att veta vad man ska göra och sen göra det..

Skulle det vara sol ute idag hade jag nog inte alls lyssnat på kroppen utan gått ut och sprungit. 

Vilket jag känner att jag ändå funderar på. Mina demoner håller på att överlägga i huvudet på mig så vi får se ikväll hur det blir. 

Dagens bästa är att jag köpte en massa omogna mangos för en vecka sen som nu är mogna. Som tur är inte alla påsen ggn men tre st så jag tror det kommer bli fruktsallad med extra mango som fredagsmys idag. Och då gör inte gårdagen något. Eller det gör den inte. Jag kan ju inte ändra den, bara lära av den och att lägga en massa energi på att älta och ångra mig är bara onödigt. 

Nu ska jag koka broccoli till dagens lunch.  

Over and out! 

Gahhh! Karma, vad fan är det???

Det var några dagar sen jag skrev men jag har varit så trött att jag somnat tidigt och inte hunnit skriva på morgonen..
Men. Träningen rullar på. Igår var jag och Dobby ute och sprang. Sen var jag på 45 min spinning. Hem och ladda om för att svettas på ett 75 min långt, jobbigt, kräkigt boxpass.
Så idag när jag vaknade var löpning inte ett alternativ..
Vi tog lite sovmorgon och tog sen en promenad.
Efter jobbet försökte jag mig på lite yoga men kroppen är så trött efter boxen så det var galet jobbigt. Kvällens träning blev inställd och det blir mys med Dobby istället.

Jag har funderat lite på det där med karma och what goes around comes around.
Jag tycker att jag är ganska snäll och generös och vill alla så väl och går jag i en affär och jag hittar något som jag tror att en vän skulle uppskatta så köper jag det gärna.
Faktiskt helt utan baktankar.
Jag hjälper gärna mina vänner. Helt utan baktankar.
Men jag börjar tro att jag är dumsnäll. Att folk vet detta. Ok inte att jag köper presenter för det kan de ju inte räkna ut. Men i två år har jag tatt sem vid två olika tillfällen för att åka med vänner och när det nu är där så är jag ensam. Förra året åkte jag hem ensam och detta året stannar jag hemma medans den jag skulle åka med är på pride.
Det var bestämt och jag tog ledigt men sen så vet jag inte vad som hände..
Förra helgen var mina systrar i Stockholms skärgård men efter ett missöde så fick jag inte alla mina pengar så jag visste inte när de skulle komma och jag fick stanna hemma. Det gör ont i mig att jag inte kunde åka och någonstans så tror jag att jag faktiskt inte var välkommen.
Och detta av vissa anledningar jag inte kan ta upp här..

Men jag är helt säker på att jag inte fick följa med till Pride pga min panikångest.
Och till viss del tror jag att det är därför jag inte skulle till mina systrar.

Härom dagen såg jag en kjol som skulle passa en i min närhet men jag sket i att köpa den för varför?
Visst jag förväntar mig som sagt inte att få saker tillbaka men jag lyssnade på Jillian Michaels pod och hon sa att man ska behandla sig själv som andra. För att man är snällare mot andra än si själv.
Jag vet inte hur mycket av mina drickspengar jag gett bort. Jag vet inte hur mycket jag köpt till andra för att visa att jag bryr mig. Men vem bryr sig om mig???
På det där, jag såg denna rosa nyckelringen på 50% av rean och tänkte på dig?
Eller kolla vilken söt topp, det stod ju Linnéa på den!
Eller jag vet på tgr och där hade de en rosa kastrull för 50 kr. Den kanske inte är bra men den är DU.

Jag gör det hela tiden. Mot alla.
Jag har betalat ett träningskort i ett år för att jag visste att jag skulle få igång en person i min närhet.
Jag lät en person i min närhet träffa en annan i min närhet och jag känner mig så exluderad.
Jag jobbar mot min sjukdom hela tiden och jag försöker göra den osynlig men den ligger ändå som en dimma över mig.
Jag känner bara FUCK KARMA!

Det finns en som finns där hela tiden.
När jag är glad, när jag är ledsen, när jag är smal så säger hon det och när jag är tjock så vet hon hur jag känner mig.
Hon vet att det inte spelar nån roll vad man säger ibland för ibland är man bara fet.
Jag har tur som har henne och hennes familj i mitt liv och att de genuint bryr sig. Fast jag är sjuk. Fast jag är deprimerad och bara känner mig som en börda.

För det är väl lite så den här sjukdomen fungerar. Den får mig att känna mig i vägen och ta för stor plats och det värsta av allt är att jag känner mig så värdelös.
Jag kan inte jobba mer är 2 timmar, sen blir jag för trött. Jag kan inte festa när jag är trött för då får jag panikångest. Jag har en dödslängtan som vägrar lämna mig.
Den är mindre och mindre men den finns där. Jag tränar och äter rätt och dricker knappt men blir jag mindre?? Nepp.
Ibland blir allt bara övermäktigt och jag pallar inte.

Men då finns mina stjärnor.
Emma och Dobby.
De som bara finns där alltid, ovillkorligt och utan krussiduller.
Det finns ingen jobbig historia. Inga knutar man måste knyta upp.
De bara finns där.

Planen är att jag och Dobster ska åka till Arvika.
Imorgon ska jag till psykologen och prata pappa och det var jobbigt förra ggn kan jag bara tänka mig hur det blir imorgon.
Brösten gör dessutom ont och det tyder på indianer.
Jag är ledsen och nere och det är väl dax för det var längesen jag kände så här.
Coop är nära och cholkad, lakrits och polka hade inte varit helt fel.
Men jag hoppas jag kommer ur detta och kan åka.
För att åka bort och ligga som ett kolli är inge kul för någon.
Håll tummarna!

Men nu till det viktiga.. Får man äta lite onyttigheter när man är så här eller får jag hålla mig till kanelknäcke och riskakor??

Alla bilder hämtade från google..
Over and out!