Detta var ändå en ganska bra dag..
Tills sista timmen.
Då blev det en sjukt dålig dag.
Jag var mobbad när jag var liten och när nån sa något dumt så ville jag alltid försvinna.
Bli liten, smälta in.
Det hände aldrig.
Det som däremot fortfarande händer är att om jag känner att en person inte gillar mig.
Eller stör sig på mig. Eller bara säger nåt elakt så får jag exakt samma känsla.
Jag blir liten. Typ 11, 12. Och jag vill bara försvinna.
Jag kan fortfarande inte försvara mig för jag blir som förlamad.
Jag vet inte vad jag ska säga. Hur jag ska bete mig. Så jag fejdar. Gör mig ohörd.
Och sen går jag hem.
Idag efter jobbet så satt alla och tog ett glas efter jobbet. Ja utom jag.
Alla skojade och hade kul men det var nåt som inte stämde.
Det var jag som inte stämde. Jag skulle inte vara där.
Jag var nog faktiskt inte ens välkommen. För när jag åkte hem var det ingen som frågade om jag ville följa med vidare..
Nu är 4 av de 5 jag lämnade på jobbet på luckan och jag ligger hemma i sängen med en alltför välkänd klump i magen.
Jag är ingen kul att umgås med just nu. Jag är bara irriterande. Japp det var det jag fick höra som sänkte skeppet.
Att jag är irriterande.
" I love you but youre freaking enoying some times"
Och ja tydligen hela dagen.
Jag måste jobba på att bli mer diskret.
Att inte synas och höras hela tiden.
Jag måste bli bättre på att bli osynlig.
Fan vad jag hatar den här känslan.
Fan vad jag hatar att jag har haft den så många år av mitt liv.
Jag hatar att jag kommer tillbaka till detta hålet.
Och jag hatar att nära mig så ligger det nån liten stackare som måste gå till skolan och må så här imorgon.
Jag kan ju nu välja att träna och hänga med de som faktiskt gillar mig (hoppas jag) men de som gömmer sig på toaletten tills plågoandarna har gått ut eller försöker få tillbringa rasten inne för att slippa bara en rast eller som gömmer sig på skolgården för att undgå att få höra hur ful och fet man är, det är synd om dem.
Man säger att barn är elaka men vuxna kan vara precis lika elaka. Om inte värre för de vet vad de gör.
En liten fras fick mig att bli liten igen. En liten fras har fått mig att må skit över mig själv, min kropp, mitt JAG mitt fabulösa JAG.
En fras kastade ner mig i det mörka hålet där bara mobbarna lyckades trycka ner mig.
Så god natt fittsöndag!
Nu hoppas jag att jag skrivit av mig det dåliga och att jag är lite gladare när jag vaknar..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar