Jag satt och letade efter lite motivation härom dagen.
Ville hitta nån som nått sin målvikt.
Ville läsa att det är möjligt och hur den personen gjort.
Vad hittar jag??
Jo en kvinna som gått från 107 kg till 60 tror jag det var genom en gastrik!!
Jag tycker ju det är fusk att operera sig. Varför? Jo för att du gör ju inget för att gå ner!!
Du stryper det som gör att du kan sätta i dig en massa mat och visst du kanske inte mår så bra under tiden du lär dig hur du ska äta men sen...
Jag tränar och räknar kcal och svettas och jobbar och får ångest om jag ätit fel eller för mycket.
Mina vänner som op sig dricker vin hela sommaren, äter glass och godis men går inte upp ett gram!
Hade jag levt så hade jag varit fet som en gris idag. Jag hade lagt på mig minst 10 kg på en sommar och mått skit.
Sen om jag nu skulle känna att, nej men jag orkar fan inte träna mer nu. Jag är less på att inte komma i mål och tänka på vad jag äter och träna och ja, nej då är jag för liten för att så operera mig. Jag väger för lite.
Så för att få lägga mig på bordet måste jag äta upp mig en 100 kg.
SEN kan jag få operera mig och hamna i mål utan mycket ansträngning.
Nu tycker ju inte de som gjort op att det inte är "ingen ansträngnig" men det är ju inte samma energi som läggs som vi som kämpar utan att få ett stopp i kroppen.
För det är väl det de fått? Ett stopp för att inte kunna äta.
Ibland vill jag bara bli jättestor och få vara med i biggest eller få en op för att få hjälp.
För vi som är i gråzonen ska bara klara oss själva!
Nu har jag sån tur att jag har bra vänner som stödjer och hejjar men ibland vill man bara ta en genväg.
Nu ska jag åka och kämpa och svettas för hos mig finns inga genvägar. Här jobbar jag och sliter och tänker på vad jag äter.
För det är min lott i livet.
Fast ärligt... Jag älskar ju att träna. Vilket är tur för annars hade det varit jobbigt.
Jag ska ta och prova en inst jag inte gillade förra veckan. Ge henne en till chans för alla är värda en andra chans!
And off we gooo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar