Det är den andra maj.
Magen växer och hade jag inte vetat bättre hade jag trott att jag var gravid. Hahaha!
Men jag tror inte vi hade så kul i hufvudstanden. Hahahahaha!
Ska snart ut och springa och nu måste jag försöka bli hårdare med maten och ha sten koll för detta funkar fan inte.
Jag känner magen guppa när jag springer och snart kommer jag inte kunna ta ett steg för att låren blir så stora. Och ja jag vet att det är mest jag som känner av det men det är tröttsamt att jobba för nåt som bara förstörs av något jag inte kan kontrollera.
Men men det är väl bara att fortsätta jobba.
Så snart är det löpning på schemat och sen lunch med vänner.
Har en ny motiverare.
Min bästa vän Jos i Uppsala har inte ätit godis eller kakor sen i sep och har gått ner 20 (!!!!!!!!) kg. Jag är så stolt och så glad för hennes skull. Min finaste Jos..
Själv så måste jag snart göra en gbp för att inte bli morbidly obese.
Det jobbiga är att jag snart inte vill visa mig ute för att jag skäms så mycket. Gissar att det har med depressionen att göra och att det är den som spökar i huvudet men det är ändå jobbigt.
Det är svårt nog att vara nere utan att behöva oroa sig för vikten oxå.
Ok om jag bara hade legat hemma och inte rört mig eller levt på pizza men nu är det ju inte så och jag tycker det är orättvist!
Känner mig som ett barn som lägger sig på golvet och slår knytnävarna i golvet och skriker för så fel tycker jag det är!
Kanske skulle prova..
Nu är det dax. På med kläderna and off we gooooo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar