Leta i den här bloggen

söndag 6 januari 2013

Viktväktarna..

Nu är det jobbigt.. Jag ligger hemma i sängen och det som kliade i halsen har blivit hosta. Så idag vilar jag. Inget jag gör med glädje.
Jag kan ju och orkar träna men vet att kroppen måste få vila och läka och sen så har jag ju en ny piercing som oxå tar energi för att få läka. Så nu får hjärnan sluta. Kanske blir det en promenad om jag inte kan ligga still.

Har ju kört på med mina 100 nya dagar och med mig skulle jag få lite vänner.
Min kära syster hänger på imorgon och kör en månad men det är iaf kul med stöd.
Det andra stödet hoppade av igår.
Vi tackade av en kollega på jobbet och det bjöds på prinsesstårta och chokladtårta och Bollinger.
De som nu skulle hålla sig borta från sånt frångick det helt utom jag.
Jag är liiiiite bättre. Jag åt isopannkakor med keso och fruktsallad som för övrigt blev min middag och sen så drack jag ramlösa.
Återigen en påminnelse om att jag inte får glömma att jag bara kan lita på mig själv och vacklar jag får jag leta djupt inne och vara min egen stöttepelare.

Det är nog det jag saknar i Viktväktarna.
För jag längtar dit ganska ofta. Att gå på ett av deras möten, med rätt konsulent är jättemysigt.
Man träffar andra som ska åt samma mål. Vissa har längre och vissa har kortare väg. Man får tips och idéer av varandra och man känner oxå igen sig i andras problematik med att få pointsen att räcka eller att de är för många. När någon har en svacka känner de flesta igen sig för alla har varit där nån ggn på sin resa. När man inte pallar träna får man stöd. När man inte kan komma på vad man ska laga för mat får man tips.
Jag älskar Viktväktarna.
Men de är som inte anpassat för folk som tränar som jag gör..
Dvs lite för mycket.
Men faktiskt. Känner ni nån som funderar på det så be den personen sluta tänka och bara gå dit!
Jag ska dit och köpa en kokbok sen. Älskar kokböcker och de har en ny som är gaaalet fin!

Både Shirley Clamp och Jennifer Hudson har fått grymma resultat.


Så varför inte egentligen?
Kanske kanske att jag tar mig dit bara för stödet för det är det fan värt. Att göra om dessa 100 dagar utan nån kommer bli jobbigt eftersom jag redan vet att jag kommer klara det.
Sen så är ju jag en sån som behöver få hjälp med balansen när det kommer till mat och vin och godis. För jag kan köra utan och jag kan köra med men jag kan inte gå den fina balansgången..

Nu ska jag dricka te och kurara denna jäfla hosta så jag kan träna imorgon för detta är inget mer än ett kortvarigt virus!

Bilderna hämtade från google

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar