Haparanda- Ystad!

Jag läste detta i en blogg och måste bara lägga upp denna jämförelse här. För den är så bra och jag tänker på den varje ggn jag vill äta nåt jag inte får eller när suget sätter in och djävulen i mitt öra säger att jag varit sååå duktig att jag kan unna mig nåt...

”Ni ska köra bil från Haparanda (er nuvarande vikt) till Ystad (drömvikten).
Det går jättebra, motorvägen är bred, solen skiner och ni är pepp på resan. Sen när ni kommer till Gävle så tänker ni att ”gud vad jag har kört snabbt och bra i dag, jag ska fan UNNA mig att köra tillbaks en vända, till Sundsvall, och vända”. 
Du kör till Sundsvall, vänder och är åter på väg ner.
Passerar Sthlm, Norrköping, Växjö – allt känns fina fisken. Då bara ”Åh, jag ska nog UNNA MIG att köra tillbaks till Södertälje igen”.
Vänder, kör till S-tälje, vänder igen, sätter kosan mot Skåne.
Peppen är hög. Nu SKA jag köra till Ystad tänker du glatt…”
Ni fattar va? Vad det här med att UNNA SIG betyder egentligen? Det låter bra. Som att man är snäll mot sig själv och ger belöningar, när man egentligen gör tvärtom. Så när ni ska unna er något nästa gång, fundera på vad det handlar om, innan ni kör vilse.”

Hur bra är det inte??? Och hur sant???