Leta i den här bloggen

torsdag 21 mars 2013

Den 21a Mars!

Det är över en vecka sen jag skrev sist.
Har som inte haft nåt av intresse att skriva och har funderat lite på mig och min kropp och min framtid och lite sånt.
Jag har beslutat mig för att sluta fred med min kropp och älska den som den är.
Jag har bara en och då får jag ta hand om den och sköta den på bästa sätt och att bråka som jag gjort nu de senaste åren gör ingen lycklig.
Var i Stockholm med en vän i lör och såg mig i spegeln när jag hade en svart, fin klänning och jag är inte fet. Jag är inte ens särskilt stor.
Och även om jag är det så betyder ju inte det att jag inte är älskvärd. Min personlighet sitter ju inte i mina kilon eller i min midja eller i låren jag försöker förminska.
Om någon blir glad av mitt leende så är ju det ashäftigt! Eller mitt skratt. Eller att jag inte är van vid att ha hår så jag ser fördjävlig ut. Men min humor sitter inte i fettet.

Sen så har jag kommit på att jag måste lyssna mer på magkänslan.
För ett år sen sa både magen och hjärtat en sak men när man blandar in hjärnan så blir det inge bra och allt blir komplicerat.
Efter allt som hänt med C så har jag inte riktigt vetat vilket ben jag ska stå på. Jag kände mig värdelös och som att ingen någonsin ever skulle vilja ha nån som mig.
Som att jag är förbrukad och inte ens dög till sex..
Men så pratade jag med en gammal vän och han frågade hur allt var. Och jag berättade allt. Om att jag är sjukskriven och att jag äter antidepp och att C lämnade mig. Han frågade om jag inte ville komma och festa med honom och hans vänner i Stockholm och sen följa med till förorten på söndagen och äta pizza, godis och kolla film och bara hänga.
Han bor utanför Stockholm så han hade ett rum på ett hotell så jag slapp tänka på det.
Så planen var att jag skulle åka till mamma på fredagen och sen träffa honom på lördagen och lämna min packning på hotellet och så träffa mina vänner och ta ett glas och möta upp dem senare.

Planen blev ändrad då min vän som jag skulle träffa var tvungen att åka hem och hans vänner blev sjuka så det blev han och jag och den bästa kvällen på länge.
Middag, drinkar, kolla på folk och dansa.
Ingen av oss vet hur vi kom till hotellet. Eller när vi kom dit och jag tror nog det finns lite luckor lite här och var. Men det var precis vad jag behövde.
När jag vakande hade jag ingen ångest.
Varken på hotellet eller hemma hos honom.
Att jag slocknade på soffan hade jag heller ingen ångest över.
Han lät mig vara jag. Och har tycker om mitt JAG.
JAG duger precis som jag är.
Jag oroar mig inte för att han ska vara arg på mig eller besviken eller att jag gör honom ledsen.
Han är en av de finaste människor jag känner.
Såna diamanter hittar man inte ofta.

Nu när jag är sjuk så lär jag mig vilka som är mina vänner och vilka som flyr och mina vänner är de finaste som finns.
De jag har träffat mest är ju Emma, Helena, Andréas och Cie.
Men sen finns det de som lyser ändå. Sara och Keéne är två av dem.
Jag är lyckligt lottad och nu ska jag bara bli bra oxå så jag kan åtgärda dem.

Idag har varit en jobbig dag. Igår oxå. Ångesten håller mig i ett järngrepp och jag sover inte.
Jag äter inte och jag vill bara ligga i fosterställning och göra ingenting.
Det tar på krafterna att ta sig upp och göra kaffe.
Jag behöver städa och tvätta och laga mat..
Jag måste hitta viljan och styrkan att klara de enklaste sysslorna.
Helt galet..

Men kroppen och jag har slutit fred och tänker jag på lördagen så ler jag..



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar