Hjärnspöken.

Helgen är över och jag är trött.. Som vanligt.
Har funderat lite över en minnesbild från när jag gick ettan på gymnasiet.
Jag var ute med vänner i Slottsbacken i Uppsala och det slutade med att jag hånglade med en såååå fin kille. Han var verkligen sjukt snygg.
Det roliga är att i minnesbilden så är jag jättestor och har en magen som en ballong. När jag i verkligheten var väldans vältränad för att jag dansade typ 7 dagar i veckan/ 3 timmar varje dag.

Samma som jag känner nu tror jag. Jag ser mig som jättestor. I min hjärna är jag inte normalviktig ens utan fet.
Men jag vet att det inte är så. Jag vet att nu har en kropp som många vill ha. Jag börjar bli en sån när man går ner längtar efter att komma till.
Jaja FUCK jantelagen. Jag vet att min kropp är helt ok.
Men ändå fattar inte huvudet.
Vi är inte alla stöpta i samma form och vi har alla olika förutsättningar för att nå våra mål, vilka de än är.
Visst. Mina lår går ihop och min mage är inte helt platt. Men jag vet ju att jag kommer komma dit. Förr eller senare.

För att inte tappa det jag lyckades med under mina 100 så tänkte jag idag köra Isodieten.
Det enda är att jag vaknade sent och har bara ätit frulle men under iaf 5 dagar ska jag vara utan socker och alkohol. På lördag skulle vi ju träna och bruncha med rosé men det blir nog inte så..
Jag känner och ser att jag gått upp lite men inte så farligt än. Men en paus var behövlig.
Nu ska jag fundera på om det blir träning eller slappa i sängen hela kvällen. Den senare delen är faktiskt mest lockande.
Måste först kolla vad som går på tv.
Over and out.