Leta i den här bloggen

måndag 30 maj 2011

Dag 1, vecka 1..

Då har det börjat. Min 12 veckor långa utmaning som ska forma min kropp till den jag vill ha och den som ska ta mig runt Lidingöloppet utan problem. Eller hmm ja problem kommer det ju bli, för det kommer göra ont och det kommer vara jobbigt men lättare med en stark och smalare kropp. Precis som jag sa innan Gbg varvet och Marathon men nu efter maran så VET jag att jag har det i mig.

Jag har ju inte skrivit hur det gick och hur det kändes men det var för att jag ville begrunda lite och tänka på vilka ord som skulle skrivas ner. Hur mycket jag tänker skryta och så där.
Loppet gick svin bra. Banan var asskön, inte som här med en massa upp och ner. Det som var tråkigt var djurgården. Fy helvete vilken tråkig sträcka! Jag höll väldans bra fart, ca 7min/km men när jag kom till 32 km skylten då sa kroppen stopp och ville inte mer. Där tänkte jag faktiskt bryta och åka in till stadion där mamma väntade men så kom farthållarna som hade 5.15 på flaggan och jag tänkte att jag hakar på dem. Det gick väl i nån km men benen lydde inte och de gjorde ont och ville bara sluta fungera.
Kroppen skrek åt mig att lägga av men när man tatt sig så långt att man bara har en mil kvar av 4.2 då är det inte så lätt att bara sluta, bara ge upp. Så jag letade och pratade med mig och efter 5h och 35 min så haltade jag i mål och fick min medalj och min tröja. Och jag log. Hela vägen in i mål log jag.
Jag hade besegrat min kropp. Jag bestämde att vi skulle in och så blev det.
Jag är galet stolt över beslutet att inte springa in utan att prio ett var att ta mig fram. För hade jag trotsat kroppen helt och sprungit hade jag inte kunnat träna på bra länge. Knät hade pajjat och baksida lår på höger sida hade gått sönder.
Nu fick jag min medalj och jag kan gå och träna idag. Eller ja men nästan, det kommer ju inte vara skönt för benen är ömma och stela men det är ju jag som bestämmer.

Så nu kör vi! Är det nån som är på?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar