Leta i den här bloggen

tisdag 13 mars 2012

Min kropp och jag längs minnenas gata..

Då har jag varit ute och sprungit. Fan vad bra det gick.. Kom snabbt in i andningen och benen bara gick. Av sig själva. Det gick fort och det var såååå skönt. Precis när jag var på väg upp till sats för att köra ett FF pass så ville jag inte. Jag ville hem och äta mat och softa. Har ju ändå 3 timmar kvar att köra idag.

När jag är ute så springer jag ofta förbi ett hus där jag var på efterfest när jag var som fetast och det gör lite små ont.. Det var jag och min bästa vän och två killar. En fick vara med min polare och den andra blev fast med mig. Den feta. Det hände inget med min och killen för jag såg att han inte ville och jag förstod honom.. Jag var alltid den feta och fula. Nja kanske inte sant men jag kände mig alltid så. Visst träffade jag män som gillade mina former men de som jag ville ha ville ju inte ha mina valkar. De blev ju typ sjösjuka av att surfa runt på fettet.
Varje ggn jag springer förbi de huset krymper jag. Jag blir hon den feta, fula, den som ingen ville ha, hon som avskydde sig själv mer än vad någon annan kunde.
Jag längtar tills den dagen då jag springer förbi och håller mitt huvud högt och älskar den flickan jag en ggn var för det var synd om henne..
Och ibland så tycker jag synd om den jag är idag. För jag uppskattar inte det jag klarar och det jag har gjort.
Idag så flöt löpningen. Andningen. Benen var pigga. Jag kunde ha sprungit nästan hur långt som helst.
Det var jag som klarade det och det är JAG som har tatt mig dit!
Jag är bra. Min kropp är bäst! Och idag ska vi älska varandra hela dagen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar