Leta i den här bloggen

torsdag 17 november 2011

MIn far..

Det har varit en sån konstig vecka. En massa drama och en massa tårar och när jag tror att det är på väg att bli bra så får jag lite eller jävligt trista nyheter om en vän och nu senast går så får jag reda på jobbiga saker om min fars grav.. Efter nästan 20 år i graven får vi reda på att han inte har nån gravsten.. Det är jobbigt och besvärande och jag vill bara gråta. Igen. Vi var så unga när han dog och tror nog att vi bara antog att det skulle komma en gravsten.
Så nu verkar det som att vi ska samla till en. Vi syskon gissar jag och våra mödrar. Men helt seriöst. 20 år!!!
Kroppen är yr och jag har ångest och jag känner inte för att träna eller att äta som jag ska utan det är nu jag bara vill ge upp. Jag orkar inte. Jag vill inte. Det är nu jag skiter i hur fet jag är. För att det spelar ingen roll.
Jag vill bara radera denna veckan från mitt minne och bli glad.
Tur att jag inte är beroende av nåt och nu menar jag droger eller alkohol för då hade jag varit påverkad en hel vecka för att döva detta.
Min stora, tjocka far.. Min stackars, stackars pappa.. Helt ensam. I en kall grav och ingen som ens vet vem som ligger där. Jag skäms.
Nu hoppas jag att vi kan få dit en till hans 20 årsjubileum. Kan man säga det om en dödsdag?
Detta är till minne av min far, Nabib Tobias Gaseb. Han dog den 9 jan 1992.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar