40 dagar kvar!!!

Dagens första träning är avklarad. 55 min spinning med Emma. Gahhh vad hon dödade oss.
Det var jag och P-A och så en kille som jag har spinnat med hela veckan men som jag inte vet vad han heter, vi satt längst fram.
Det var svettigt, det var jobbigt och det var en jääävla massa intervaller.
1.5 min intervall och sen 30 sek vila. Detta ggr 10.
Sen tog hon och pressade ut det sista i en 10 min lång låt med oförberedda intervaller. Fartlek my as! Visst det var fart men ingen lek!

Men det var ett asgött pass. Första ggn jag körde för henne gillade jag henne inte alls men så sa P-A att han gillade henne så hon fick en till chans och fetlevererade.
Nu kommer hon bli ett stående pass på söndagsmornar.

Sen har jag gått runt på stan. Var ju tvungen att inhandla LeMarc's nya skiva, En doft av skymning och den är som balsam för mina öron och för min själ.
En liten kamera inhandlades oxå. Pallar inte släpa med mig min systemkamera och den på telefonen är ju ingen hit..
Och två kokböcker av en av mina drömmän. Per Moberg.. Gahhhh vad het han är!
Hur kan man vara så snygg??Så sexig? Jag dör lite när jag ser honom.
Mmmmmm....

Nu tänkte jag samla lite energi och se om jag pallar ta mig iväg och köra lite combat och sen yoga.
Saknar att yoga för Caroline. Så hmm ja kanske det..

Idag har jag 40 dagar kvar på min nyktra och sockerfria utmaning.
Fatta att det har gått 60 dagar!!!! Heeeeelt galet.
Hur firar vi detta då?? Lite läkerol kanske?
Haha! Eller ett par nya tränings byxor? Linne? Sportbh?
Ja nåt sånt får det bli.
Over and out!

Sötsug, vin och längtan..

Just nu är jag så sugen på allt att det inte ens är lönt att gå och köpa mjölk till kaffet till imorgon.
Då kommer jag bli tacklad av sockerdjävulen och komma på nåt skäl till varför jag faktiskt förtjänar att äta götta.
Så just nu får mjölken vänta.

Funderar på om kroppen skulle nöja sig med en fruktsallad men det är inte troligt just nu.
En stooor påse karamellkungen skulle ju inte sitta fel.
Eller en påse chips eller ostkrokar.
Mmmmm...
Eller en kartong med Ben'n Jerrys..
Ahhhhh!!
Vad fan har jag gett mig in på??

Sen så längtar jag. Efter en person. Jag saknar inte utan längtar..
Min kropp längtar och inte på ett sexuellt sätt utan bara på den närheten, tyrggheten och lugnet.
Ibland så hittar man personer man klickar med på en ggn. Det är som att man känner dem utan att man träffats mycket och så känns det nu.
Att vara tyst med en person utan att det är jobbigt, det är det inte alla man är med.

Det blev ju kompisförälskelse på bröllopet. Och då med minst 4 personer.
Men denna.. Mmmm.. Snäll, varm, lugn, stark, vacker och har en aura som man bara vill komma in i.
Så här ligger jag. Ensam en lördag och längtar. Efter socker, vin och en vacker människa.
Det är 41 dagar kvar tills två av dem..

Jag vill inte, så därför är jag inte..

Så detta med att jag känner mig utanför.
Jag har varit väldans ledsen över det faktiskt. Det är aldrig kul att känna att man inte får vara med.
Det som tröstar lite är att det är fler än mig som märker av samma sak när de inte dricker.
Man är väl inte så kul när man är nykter och så någonstans så påminner man andra om vad de gör och inte gör..
Jag har valt att försöka att tränga bort de känslorna och koncentrera mig på de bra.
Det är aldrig bra att trycka undan och undvika känslor men just nu så är det nog det.
Annars hade jag bara blivit deppig och nere och en sån Linnéa är det ingen som gillar.
Att vara nere är en sak men så helt plötsligt ska de som fått ner mig i hålet börja bry sig och allt blir en enda ond cirkel så nepp.
Jag vill vara glad.
Jag vill vakna varje dag med ett leende på läpparna.

Och kan jag klara vara utan socker och alkohol ska jag väl klara den biten oxå.

Sen är det en annan sak jag måste göra oxå. Haha!
En kollega säger att han inte vill jobba med mig om jag inte gör det.
Och ja det är precis det ni tänker nu.
Tydligen blir jag lite bitchig när det gått för lång tid och jag är nog snart uppe i 6 mån..
Så ingen tulo mellan benen här inte!

Men först ska jag kolla på Harry Potter, ev sova en sväng och sen kanske middag med Andréas och hans vänner.
Bästa Andréas..
Han ser på en ggn nu när jag inte mår bra.
Frågar och vill jag inte prata om det och han märker det så låter han det bara vara.
Tänk att man kan stalka sig till kärlek!

Årets lopp..

Detta året har jag bara sett på när andra springer.
Gbg varvet kunde inte springas pga pollen. En vecka tidigare hade jag legat hemma i feberfrossa och fått superpillrena men var inte ok ändå.
Så det var bara att skippa.

Stockholm Marathon gick av stapeln men helt seriöst. Jag är inte byggd för kyla och kände att hade jag startat min sem med det hade jag oxå legat sjuk hela sem så nej det var inte värt det i mina ögon.
Jag har gjort det och klarat det så den utmaningen har jag klarat. Nästa år ska vi klara tiden oxå.

Sen kom Midnattsloppet. Då hade jag åkt på löparknä och fick bara avstå vilket gör ont mest för att det jag och Morsan skulle tävla mot hade varit en enkel match att slå.

Idag är det Lidingöloppet. De lopp jag hade tänkt ta för att ta igen de andra. Men nej. Knät strejkar och det är med sorg och avund i hjärtat jag ser alla uppdateringar och medaljer.
Jag saknar löpningen och jag vill gråta när jag ser folk som springer på mornarna.
Jag älskar det. Så enkelt är det.
Jag älskar att springa. Friheten det ger. Känslan efter. Det finns inget bättre.
Så är det bara..
Men jag kommer igen nästa år.
Snyggare, starkare, smalare och snabbare!

Hjärnan spelar mig ett spratt!!

Det är torsdag och träningen blev en 55a spinning 6.45 imorses. Åkte hem efter och somnade som en gris.
Nu ska jag åka och jobba men först en sväng förbi en rehab butik och kolla en foamroller till knät.
Kan vara bra att ha en hemma så har jag inga ursäkter att inte rulla.
Har slarvat med all rehab och det är inte smart alls men det är ju sååååååå tråkigt!!

Träffade Johan igår. Han sov här och vi låg och pratade lite. Det kändes lite bättre och jag är lite gladare men så vet jag ju hur det kan bli.
Jag håller mig ganska mycket i bakgrunden för att inte synas eller höras för att om man inte finns så gör saker inte lika ont.

Det konstiga är att just nu ser jag inte ens mina framgångar.
Jag ser bara stor och klumpig ut. Är inte det konstigt?
Att bara för att hjärnan inte är så glad ska den ta ut det på kroppen som har kämpat för att komma så här långt.
Det är väl inte kroppens fel att jag inte har ett liv??
Så jag ser en sak men säger till hjärnan att vi ser fel och att vi inte är så stora längre.
Nu är det dax..
Over and out!

Positiv energi!!

Hmmm nu håller detta på att bli en jävla klagomur. Inte alls vad jag vill.
Visst mår jag bättre av att skriva av mig men nån måtta får det väl vara??

Så jag ska verkligen försöka se det positivt och bli av med det onda.
Idag sov jag lite länge tyvärr men så vaknade jag 4.30 så jag tror att kroppen behövde sömnen mer är spinningen 7.15. Även om det är lite tråkigt att jag missade Moas pass..
Jag får ju förbränna lite mer innan spinningen med Andréas bara.

Snart är det dax att lägga in en högre växel.
Lite mer struktur i maten och bättre på mellanmålen och VATTNET.
Vad jag är dåligt på att dricka vatten.

Sen ska jag köra Fitnessfighten den sista månaden för att verkligen suga ut det sista och då kan jag looova att det kommer bli gnäll.
Men men.
Så för att få mig att ta tid till att reflektera kommer det blir daglig matrapport och träningsrapport. Ev oxå att jag räknar kcal det får jag suga lite på..

Jag är ganska glad egentligen. Det är bara när jag märker hur mycket man missar för att man inte dricker som jag blir ledsen. Hur mycket jag inte blir medbjuden på.
Och egentligen. De som faktiskt betyder nåt är ju de jag träffar när jag gör det jag älskar.
Så är det..

Orkar jag verkligen hela vägen??

Nej nu är jag less på den nyktra vägen.
Vad gör jag? Jo jag ligger hemma i sängen och ska sova.
Vad gör mina kollegor?
Jo de är hemma hos en och äter dumplings och har det trevligt.
Var det nån som ens frågade om jag ville vara med?
Nej.

Är det värt att vara så utanför bara för att klara en utmaning?
Jag står utanför i regnet och kollar på när andra har kul. När andra umgås.
När jag var på väg hem ville jag bara köpa en stoooor påse godis och bli rödvinsfull.

Jag vet faktiskt inte hur länge jag kommer palla detta.
Det är 45 dagar kvar och efter de dagarna kommer jag vara helt ensam. Och ha 15 katter.
Typ så känns det.

Eller är jag bara överkänslig?
Borde jag tränga mig på och kräva att få hänga på?
Men det är inte jag..
Idag ville de att jag skulle stänga så de fick åka tidigare till den trevliga kvällen som väntade.
Jag blev ledsen, tyst, deppig, gick av när jag skulle och åkte hem.

Självförtroendet får sig en törn. Jag kanske inte är så ball som jag tror.

Så kommer man till SATS. Till träningen. Man kommer hem och där är jag ganska ball.
Jag försöker ta mig till den känslan när jag inte passar in.
Där mina pojkar och jag spinnar och combatar och bara har kul.
Där jag faktiskt mår som bäst.
Där människor inte får mig att tvivla på mig.

När jag gick av idag hade jag blivit fet igen.
Allt hade kommit tillbaka.
Ryggfettet. Magen. Låren. Jag var jättefet igen och det är jag fortfarande.
Vill/kan inte se mig i spegeln för just nu är jag den feta, fula som ingen vill vara med.
Men snart om bara några timmar.. Då. Då är jag ball igen! Då är det spinning med först Moa och sen Andréas.