Natten till den 11 dec..

Det är måndag. Eller ja nu är det ju tisdag.
Det blev en lååååååång sovmorgon sen 2.5 timmar spinning och sen sängen igen.
Det första spinningpasset var 55 min tabataintervaller typ. Sjukt jobbigt. Och sen tog Therese vara på det som fanns kvar och jag är nu ett roadkill.
Jag har fortfarande ingen aning om vart jag är på väg med min träning eller min kropp förutom att jag känner att den blir större. Inget jag vill.
Så nu ska jag, MÅSTE jag ta tag i detta innan det ballar ur.
Jag tar en dag i taget och varje dag ska vara bra val och så lite sötsaker som möjligt.
Kan vara så att ingen av mina nära har sagt något om min nya kropp eller att jag var jätteduktig. Försökte hinta om att jag förtjänade en present men nepp.
Och med nära menar jag typ mamma.
När min syster slutat röka har hon fått presenter som motivation och jag hade väl kanske velat nåt liknande.. Det låter jätte barnsligt och fånigt men det är nästan som att alla förväntar sig att jag ska klara det jag bestämmer mig för att jag alltid gör det. Men det betyder inte att jag inte vill ha nåt mer än en klapp på axeln..

Världens bästa Therese gav mig 3 pt timmar och de vårdar jag ömt i hjärtat. Hon skulle kunna vara en av de där med så rent hjärta att man kräks.

Ok. Men jag måste hitta en balans. Jag kan inte leva mitt liv utan vin eller socker för alltid bara för att jag vill vara smal.
Men att sätta förbud verkar vara enda sättet att inte stoppa i sig en massa skit.
I min konstigt, snedvridna värld är ju jag jättestor.
Som en elefant. Eller ett stort vildsvin. Eller en noshörning.
Och skälet till att ingen vill ha mig är ju såklart för att jag är så fet.
För vem tackar nej till mig annars?
Så jag måste kirra kroppen jag drömmer om och så får jag ta det därifrån.
Men först måste elefanten sova..