1a i advent..

Jag har länge skämts för att jag har gjort en massa dumma val i livet.
Jag tycker det är pinsamt att jag gick in i väggen.
Jag hatar att jag försökt ta livet av mig typ 3-5 ggr.
Jag tycker det är jobbigt att jag blev så deprimerad att jag fick ta medicin och jag tycker det är ännu jobbigare att jag ibland fortfarande behöver dem.
Jag är inte nöjd med hur jag skött mina pojkvänner och sambos.
Och jag hatar mest att jag är så hård mot mig själv.

Ikväll fick jag veta saker om en vän som gör att jag inte är så misslyckad. Missförstå mig rätt nu.
Jag är inte glad eller nöjd över valen hon gjort. Jag är besviken på henne. Jäääävligt besviken.
Men jag är inte så misslyckad. Alla gör vi fel ibland. Alla hamnar vi på sidospår.
Och mina fel är nog inte så stora som jag trott.
Jag skäms fortfarande över att mina nära och kära fick ta hand om mig så mycket och att jag oroade dem.
Jag gillar inte alls att tänka på det men fan.
Jag är inte mer än människa. Som alla andra. Med fel och brister.
Jag hamnade fel. Jag tog på mig för mycket jobb. Jag lämnade inte min knarkande sambo och jag skulle gå ner i vikt samtidigt.
Klart att jag sprang rätt in i betongväggen. Vem hade inte gjort det?

Men idag fick jag lära mig att alla kan göra fel..
Det är en skön känsla.
Kanske kan jag börja förlåta lite nu..