Jag är trött och jag är deppig..
Vilket är sjukt läskigt när jag är i ett helt nytt förhållande och han är heeeelt underbar men jag är så van vid att män inte klarar eller vill se mig så här att jag är rädd att han helst vill slippa han oxå.
Jag vet att jag inte är lätt när jag själv inte vet vad som gör mig så här.. Men jag vet att när han kramar mig då är deppigheten som bortblåst.
Att få somna och våga somna utan att jag "måste" prestera innan är en så sjukt skön men konstig känsla att jag ibland tror att jag drömmer. Är det så här det SKA vara??
Varför har ingen berättat det innan?
Varför har jag gått och trott att det är MIG det är fel på när alla lämnar eller inte vill träffa mig för att jag inte kan vara yberglad hela tiden?
Att få hör att "jag vill jättegärna vara din vän" när man är deppig är inget som får upp mig direkt när man egentligen bara vill ligga i någons famn och gråta.
Jag är inte så trygg än att jag vågar gråta tror jag men jag vågar somna på hans bröst med hans fingrar på mig rygg och en puss i pannan och det är stort för mig.
Dagens träning blev löpning och pump. Ingen NTC för jag pallade inte stressa till jobbet och så tränade lillasyster och jag ville catch up med henne.
Löpningen är mitt lyckopiller nr två. Jag älskar det. Det finns nog ingen träningsform jag älskar så mycket som löpningen.
Spinningen kommer nära men inte helt upp på delad första plats så nu hoppas jag på att vädret tillåter löpning imorgon oxå..
Hörde jag God Natt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar