Det är konstigt vad bra det gör att släppa taget.
Allt jag hållit inom mig var nog det som kom ut förra veckan.
Det behövdes verkligen att jag släppte taget för att kunna hitta mig igen. Den glada, roliga, älskvärda mig. Den som nog höll på att krossas under trycket av alla måsten och förväntningar på hur jag ska vara.
C är den finaste.. Han visar mig gång på gång att jag duger precis som jag är. Är jag ledsen så gör det inget. Vill jag bara sova när vi kommer hem får jag göra det. Och när jag bröt ihop så ville han vara här och hålla om mig.
Och det sjuka är att jag tycker det är fantastiskt! Ni som läser tycker säkert att det är en självklarhet men det är inte riktigt så enkelt i mitt liv.
Eller ja nu är det ju det..
Så nästa ggn jag vill börja knapra happypills ska jag bara göra som jag gör med datorn när den inte vill eller telefonen och starta om.
Jag tror att vi alla behöver det ibland. Falla ihop som fågeln Fenix för att återuppstå.
Den här dagen började med pump och sen 60 min av rent helvete. Fattar inte varför jag går på de passen.. Måste ju älska smärta..
Men det var NTC med Meri och jag och Matti har nu ont typ överallt.
Sen iväg en sväng och så hem och snart är det 55 min spinning med Andréas och sen 30 min helvete med Moa för att avsluta på topp med en timme härlig Yoga med fina Caroline.
Fast blir den nåt som igår så kommer inte den heller vara härlig..
Kommer sova som en gris inatt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar