Leta i den här bloggen

torsdag 23 juni 2011

Dumma mig!

Då gjorde jag det igen. Jag ställde mig på vågen och blev så besviken på resultatet att jag nu inte ser nån som helst anledning till att gå ut och springa. Fastän jag vet hur gött det är.
Jag ser ju på kroppen hur bra den mår och jag har ju träningsvärk sen 2 dagar tillbaka så jag har samlat på mig en massa vatten. Men så uteblev de resultaten jag ville ha och nu är jag 5 år och skiter i allt.

Nån som känner igen sig?
Ska försöka ta mig ut iaf en liten sväng. Varför? Jo för att jag inte vill! Så enkelt är det. Jag måste sluta se på vågen som mitt enda mått på kroppen. Hade en date igår och han älskade min kropp. Nu kanske han sa så för att han ville ha mig säng( vilket inte lyckades) men det var skönt att höra.
Och visst jag har mina dagar då kroppen är fet och ful i spegeln men som den kan prestera. Som den jobbar och som jag sliter på den.
Jag ska ju bara vara lyckligt lottad som inte tar till en operation för att komma dit jag vill. Jag är bra och det är inte siffrorna på vågen som berättar vem jag är. Det är det jag gör varje dag som betyder nåt. Och om jag nu inte pallar träna idag för att jag fick ett bakslag, så vad fan gör det jag tränade 3 timmar igår.

Så nu är det ett försök till att få på sig paltorna och ta sig ut i det sköna sommarvädret!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar