I'm Baaaack...

Nu var det längesen. Jävligt längesen.
Jag har inte hittat motivationen att börja träna som jag ska. Jag har inte hittat motivationen för att gå ner i vikt. Men jag letar efter båda.
Jag vet inte hur jag ska göra. Jag måste bryta de dåliga vanorna jag har fått med godis och glass och kakor i tid och otid.
Men jag vill inte förbjuda mig något. Jag är less på att gå ner på sätt som inte är "för alltid".
Jag vill ju klara av att äta allt med inte alltid men som det är nu så är det alltid..

MEN imorgon är det första maj och kanske en nystart. Jag brukar vara bra på dem på morgonen och sen spårar det. Men kommer jag bara över det först hindret kan jag ta det andra och tredje oxå.
Men jag måste komma DIT. Där det händer.

Det är nog så att jag känner mig större än jag är för att jag inte tränar som jag brukar eller äter som jag brukar..
En början är nog att börja skriva igen. För att få ur mig det som snurrar i huvudet.
Ska se vad jag kan göra.. Nån som har något bra tips?

Biggest Loser vinnaren upprörande smal..

Saker händer. Hela tiden. Bra och dåliga. Och saker som upprör.
Som gårdagens vinnare av Biggest Loser i Usa.
Det är ett skelett som kommer ut på scenen och man vet att ingen annan har en chans.
Jag blev så illa berörd att det enda jag kunde tänka var att tacka guuudarna att det inte var Bob eller Jillians tävlande.
Jag hoppas att ingen av dem hade låtit det gå så långt. Att gå ner 60% av sin vikt är galet. Visst att det finns folk som skulle behöva det men inte den här.
Personen i fråga hade ett BMI som inte är hälsosamt och är sjukt smal.
De flesta som ställer sig på den vågen i finalen har byggt upp sin kropp och har muskler. Den här personen är bara skin och ben. Inga muskler alls. Eller jo, vaderna som stora människor får finns kvar men inget annat. Ansiktet är urgröpt. Det är verkligen bara fruktansvärt.

Det är upprörande att ett land som har så många morbidly obese tycker att det är ok att sätta en anorektisk människa på en våg, på en scen och låta denna vinna BL..
Vad hände med hälsan och att den är viktigast?

Är man sjuk är det svårt att motivera en viktnedgång..

Det var ett tag sen jag skrev. Jag har som inte så mycket motivation till det och sen så blev jag sjuk och det gjorde ju inte saken bättre. Ingen träning och ingen koll på maten och ja inget som var kul att skriva om.
Idag ska jag iväg och väga mig. Jag måste. Så är det bara. Jag har en fiende och det är min hjärna. Mitt psyke. Jag ser till att JAG inte når de målen jag vill nå.
Men nu är det fan slut med det. Jag är trött på att börja om. Jag är less på att inte vara nöjd.

Så ikväll är det vägning. Och ev träning. Ska stoppa i mig en berocca och se om jag får lite mer energi. Annars får jag allt hålla mig till imorgon. För jag är inte helt 100 efter sjukan och jag har en audition om en vecka så då måste jag vara frisk.

Så förhoppningsvis har jag nåt lite roligare att skriva om senare ikväll. Håll tummarna!

Då svamlar vi bort en söndag oxå!

Gårdagens currysås blev aaaaasbra! Jag är så grym!
Jag gjorde en currysås från grunden som faktiskt egentligen inte tar nån tid alls, bara att jag använde mellanmjölk. Redde den med maizena och så smakade av. Mmmmm..
Det är svårt att vara ödmjuk när man är bäst. Haha!
Idag har jag och hundarna varit ute och sprungit i snön. Skönt men man blir så kall när man kommer in igen.
Så nu ligger jag i sängen med kläder och har ätit och druckit te men är kall som is  fortfarande. Funderar på om det ska bli lite spinning ikväll eller om jag ska vänta in mannen.

Idag tog jag ett sånt där kul beslut. När pengarna kommer ska jag köra varje recept i nya kokboken från vv. Jag köper ju en massa kokböcker och så använder jag dem aldrig men det ska jag ändra på.
Jag har ju en massa människor som älskar min mat så det blir ju inte svårt att hitta provsmakare.

Något jag letar efter är inspirerande bloggar. Där folk faktisk når sina mål och går ner i vikt, eftersom det är det jag vill läsa om nu.. Men jag hittar inga. Är det nån som läser detta som kan ge nån hint?
Just nu gärna en Viktväktarblogg. Men som inte ligger på deras sida.. Jag vill ha nån mer fristående.

Under löprundan idag så kom jag på hur jobbigt det är att springa i snö. Jääävlar var fötterna får jobba. Och benmusklerna. Är helt slut när jag kommer hem.

Denna veckan som kommer har M sina kids. Eller ja sin son det är ju han som är liten så nu blir det träning och mat och läkerol. Man kan ju inte trycka såna när man ska sova tillsammans. De "kan ju ha en laxerandeverkan" Hahahahaha! Kan ha! Japp det vet jag! Men de säljer dem för 10 kr/2 askar på coop på Gränby så jag ska dit och bunkra lite sen.

Annars så flyter allt på här som vanligt. Ganska gött. Jag håller på att bli mer och mer avslappnad men så kommer de där dagarna när jag får ångesten från helvetet och jag ifrågasätter mina känslor för M och om jag kommer klara gå ner i vikt och ja. Sånt där. Men han är underbar. Han är så snäll. Jag tror aldrig jag har träffat nån som är så snäll innan. Och han är det för att det är hans natur. Han är sån. Inga baktankar. Han bara är och jag älskar honom för det. Jag är så van vid att jag är den som ger och som är snäll och nu får jag.. Han är den snälla. Vad hände där?

Lördagstankar..

Så. Jag vägde in mig förra veckan och låg på plus. Socker suget hade mig i ett gärngrepp och jag kunde inte värja mig. Denna veckan kom svaret som ett brev på posten. Japp lingon veckan var här.
Denna veckan var jag hos min nya pojkvän när mamma hörde av sig och sa att hon hade ont i huvudet och inte skulle gå så jag valde att vara med honom istället.
Visst. Det är dumt att hoppa över vävningarna men va fan..
Nästa vecka har han sin son så då blir det träning och mat striktare än någonsin.

Han är en sån där som ser saker negativt medans jag ser det positivt.
Jag visade upp ett par byxor jag vill komma i och han sa att "jo men man blir ju större ju äldre man blir".
Visst är det svårare att gå ner ju äldre man blir men det är fan inte omöjligt. Jag ska komma i de där byxorna och sen ska han få äta upp varenda stavelse!
Jag är envis som synden och det ska blir det som tar mig dit jag vill.

Det som är skönt med VV är att jag faktiskt får äta en ex prinsessbakelse (som jag gjorde idag) utan att ha förstört allt. Jag behöver inte träna ihjäl mig utan kan ta vilodagar utan att få dåligt samvete. Det är detta jag vill uppnå med vv. En balans med livet, träningen och maten. OCH att gå ner i vikt.

Ikväll ska det bli kyckling med ris och currysås. En riktig currysås på mjölk tänkte jag försöka mig på. Vad tror vi om det? Lyckas jag så kommer receptet. Men blir det misslyckat kommer jag inte berätta det haha!

Viktväktarna och plus på vågen. Efter FÖRSTA veckan!!!

Då var andra vägningen gjord. Den som skulle vara kvittot på veckans slit. Vad hände? Hur gick det?
Jo +1.4!! Vad hände där?? Hur gick det till?
Jag har skrivit ner vad jag har ätit och räknat och kollat och låg tom 73 träningspoints plus.
Visst att jag hade joooordens träningsvärk och då brukar jag binda vatten men ändå. Det var fan ingen kul dag.
Men nu tänker jag inte ge upp och kasta in handduken. Jag ska ge detta 6 månader och sen så får vi se. Det är ju kruxet med att jag bundit upp mig till dem i ett halvår eller det bästa, att jag måste hålla på i 6 månader och då kommer jag ju iaf tappa ett kg. Kan man hoppas.
Nej men jag tror det är fel tid i månaden. Eller hoppas jag. Annars får jag bara strama till det lite och försöka en annan väg. Jag ska ju hitta min balans. Det som jag ska äta för att komma i mål och blir den jag var innan. Både i kropp och själ.

Jag vet inte varför men de senaste dagarna har jag varit så där astrött att jag inte orkat göra något alls.
Inte ut och springa eller åka och träna. Jag vill bara sova!
Idag ska jag försöka ta mig ut och springa i nysnön. Vovvarna gillar snön och jag gillar att springa i den. Win win blir det ju.
Så hoppas jag på att jag pallar träna imorgon..
Så ner med kaffe och sen ut!
Ha en underbar dag!!!

Passet från helvetet!

Det är måndag och det är helgdag. Den här julen tar verkligen aldrig slut.
Men men. Jag somnade som en viktväktare och vaknar som en.
Ställer klockan bara för att få i mig frulle och sen om jag pallar går jag ut och springer med hundarna. De måste ju ut i vilket fall och är det på humör så får de springa.

Jag var ju på ett Cirkel Pass i lördags morse eller ja kl 11 så morgon var det ju faktiskt inte..
Det började med en tvivelaktig uppvärmning men som tur var hade jag värmt upp på bandet med lite löpning. Jag skulle ju spinna men tog fel på tiden med en halvtimme så jag fick löpträna istället.

Vi värmde upp med lite höga knän, spark i rumpan och armhävningar. Sen skulle vi köra igång.
1 min på varje station. Vilket är lite för länge för min smak för man hinner tröttna och om inte annat trötta ut muskeln eller vad det nu är man gör.
Efter första stationen fick vi ett straff för att vi var så slöa att det såg ut som att vi redan hade kört passet.

Där dog träningsglädjen för mig.

Att bli straffad för att man inte pallar göra mountain climbers i högt tempo, i en min som första station innan man ens är ordentligt varm, det var fruktansvärt.
Jag ville bara gråta och förstod varför jag alltid hade mens på gympan i skolan.

Vi skulle göra plankan i en och femton sek. Instruktören sa att " klarar man inte det är man för svag i coren och måste träna hemma".
Fast är det inte därför man går och tränar? För att bli stark. På gömmet. På passet. Jag gör ju inte ett gäng burnes hemma för att klara det på träningen!
Då kan jag ju strunta i att köpa träningskort för då behöver jag ju inte den hjälpen.

Passet fortsatte och återhämtningen lyste med sin frånvaro. Likaså peppningen av inst. Att få höra nu och då att "djävlar vad bra ni är!" eller " ni är grymma som kommit hit en lördag kl 11!" eller "nu är halva passet klart, ni har halva passet i ryggen" eller "bara tre stationer kvar så får ni dricka".

För dricka var inget denna killen verkade tro på, Vilket resulterade i att jag blev helt yr i huvudet och klarade inte alls av att köra på som jag ville sista halvan av passet. I början sa han att "vi kör ett varv så får ni dricka". Någonstans så har man det som ett mål. Att få köra skiten ur sig och se få andas och dricka och sen ta slut på de sista krafterna.

Jag var så arg på hur han tryckte ner oss att jag inte kunde koncentrera mig. Hade han sagt en ggn till att vi skulle få ett straff hade jag tatt mina saker och lämnat.
När jag blir arg på mig kan jag använda den ilskan och ta ut det på träningen men när någon är orättvis och beter sig som en översittare då ser jag rött.

Han hade ingen känsla för att alla är olika. Att alla är där av olika anledningar och att för vissa var det svårt att ta sig dit. Jag var en av dem.
Jag tog mig ur min comfortzon och ställde mig ensam på ett pass jag aldrig varit på och så vill jag aldrig mer gå dit.
Han fick mig att gråta på väg till duschen. De inst jag är van vid brukar gå omkring och fiva under och efter passet för att peppa och då känner man att man är bra.
Nu, efter min depression, min viktuppgång, min skadade självkänsla så är inte det där med att leka militär när man precis fått fjun under läppen något jag uppskattar. INGEN av de jag tränat för innan skulle göra så här.
Men skulle någon göra det så har de alla mer kött på benen och mer erfarenhet  och den personen skulle förklara efter varför han eller hon gjorde som den gjorde.
Nu kändes det som att han har suttit och kollat in youtube på militär eller bootcamp instruktörer och tyckte det var coolt och verkade bra. " Så vill jag vara".

Behöver jag säga att jag aldrig kommer ta hans klasser igen?
Jag hade velat se honom köra sitt pass, med alla extra övningar, utan vatten och sen gå ner i en låg sump.

Jag var så arg. Jag var så ledsen.
Jag har aldrig känt mig så fet och otymplig och lat och slö och otränad som i lördags. Jag hatar den känslan.

Han har säkert potential att bli en bra inst. Men då måste han bli ödmjuk och inte leka tuff inför småbrudarna.

Kroppen gör ont och ja jag har träningsvärk. Man får det av plankan i det oändliga, för det och att gå ner i en djup squat och trampa var nog hans favoritövningar.

Aldrig mer. Fram för träningsglädje. Endorfiner i massor och att älska sin kropp hur den än ser ut.
Det är svårt men jag ska försöka. Så kan han ta sina straff och stoppa dem där solen aldrig skiner!!