Hetsätning

Det här inlägget har jag tänkt göra länge men inte riktigt hittat orden.
Det kan vara för att jag inte sett mig själv som en hetsätare. Eller mer kanske inte velat erkänna det.

Jag är en sån som oftast kan ha saker hemma utan att bli sugen. Men så kommer de där dagarna när man kan sluka allt och man blir aldrig nöjd.
De dagarna är här.
Jag tror att det beror mycket på att jag börjat runstreaka och är hungrigare än vanligt och ändå hoppat över måltider. När jag jobbar så äter jag frulle, lunch och middag. När jag är ledig så blir det oftast två mål om dagen.

Förra veckan var jag jätteduktig. Jag åt mina sp och tränade som jag skulle och gick ner till 94.2. Hur bra som helst.
Så kommer denna veckan. Jag vet inte varför det blev som det blev. Det kan vara min självskada som spökar. Eller att jag är rädd för att lyckas. Jag vet faktiskt inte.

I söndags köpte jag godis. Inte alls lika mycket som jag gjorde innan mina 100 dagar utan socker men ändå. Så kom måndagen. Jag hade tänkt vara lika duktig som förra veckan.
Men så hade jag några godisar kvar i påsen. De åkte ner. Så har jag gjort havrekakor, väääärldens godaste och vips så var några såna nere. Och bullar. Och salta pinnar.

Nu var det inga stora mängder jag tröck i mig. Utan det var mer känslan. Känslan att inte ha kontroll. Att inte kunna stå emot.
Och skammen efter.
Samma sak hände igår. Jag åt kakor, salta pinnar, chips. Fortfarande inga stora mängder men tillräckligt för att det skulle skada mitt psyke.

Jag är en självskadare. Jag skär mig. Jag har legat med män jag tycker är äckliga bara för att skada mig. Jag äter nog fel för att förstöra för mig.
För jag är inte värd att lyckas. Att älskas. Att må bra.
Det är bara att kolla på min förra relation för att se vad jag tycker om mig själv.
Han var otrogen. Ville aldrig göra saker med mig. Kunde vara borta hela dagar utan att säga något till mig. Han var otrogen om och om och om och om igen. Han tog aldrig i mig.

Och min ursäkt? Jag är ju så äcklig och vidrig och ful att det är klart han inte vill vara med mig. Han jag lever med nu är helt tvärtom. Han vill vara med mig hela tiden. Han vill ta på mig. Prata med mig. Hitta på saker. Och jag tycker det är så konstigt. jag är så ovan vid att vara bra nog att jag ibland försöker dra mig undan.
Inte ens min kropp avskräcker honom! Den kroppen jag hatar och äcklas över.

Att få ihop tankarna för att skriva ett inlägg om hetsätning är svårt.
Spec när jag inte är en sån som äter tills jag spyr. Jag äter tillräckligt mycket för att ha ätit över mina sp. Tillräckligt mycket för att förstöra min dag för att i mitt huvud så räcker det. För då har jag ju misslyckats. Så min hetsätning är både en ätstörning och en självskada.
När jag var yngre så spydde jag. Om jag så drack en kopp te över det jag skulle få i mig så spydde jag. Helt galet.

Hur ska jag vinna över hetsätningen?
Jag tar en dag i taget, Ibland en måltid i taget.
Jag försöker planera min mat, som idag så har jag kokat pasta för att ha till lunch och ikväll så blir det nog något med ris eller potatis.
Sen funderar jag på att öka på mina points. Är det så att jag är så hungrig att det driver mig till att äta utan kontroll så kanske jag ska äta mer. Ex köra på viktväktarnas blå program men att göra vissa saker noll som inte är noll.
För jag älskar VV och deras tänk passar mig som handen i handsken. Man kan äta allt men inte alltid. Jag måste bara göra om programmet så att det passar mig.
Och strunta i de blå plupparna.
Jag vill ju gärna ha blå dagar men skulle jag äta upp några av mina träningspoints så blir min dag inte blå vilket stör mig. Kanske ska jag helt enkelt släppa den kontrollen och låta mina dagar vara vita?
För att släppa lite av kontrollen är något jag måste jobba på.
Det är oxå en effekt av att ha levt med en man som bara ljuger. Jag måste ha kontroll över det jag kan kontrollera. Som mat, träning, hundarna.
Kanske ska jag ha en vecka där jag varje dag äter lite över mina sp? Hmmm bara jag skrev det fick jag ångest haha! Så ja det var nog en bra idé.

Jag kommer nog att återkomma till detta för det kommer ta tid att få bukt med men jag kände att jag var tvungen att få det ur mig.

Nu ska jag ta och vila ut mina sömntabletter. Min skötare på psyk har höjt min dos pga min ev PTSD. De ska göra att jagb får mer djupsömn men jag drömmer lika mycket nu som innan höjningen. Det jobbiga är att jag är sjukt trött.

Så. Over and out.