Långsamt leder oxå någonstans..

Jag startar lugnt och stilla. Jag var stark i måndags. Det var jag. Och jag åt exemplariskt. Sen kom tisdagen.. Vaknade alldeles för tidigt och åt frulle och skulle bara sova en halvtimme och sen ta mig till gymet och träna 2 timmar innan jobbet. MEN kroppen ville sova. Så då fick den det. Sen hade vi menyprovning på jobbet och det är indianer på väg så denna veckan har jag cravings som faaaaan. Men varför misströsta när jag varit både nere, jätte nere och förkyld. Nu tar jag det lugnt och lyssnar. Så idag efter spinningen kl 12 så åkte jag hem. Skulle äta och vila och åka och träna lite mer. Men jag somnade. Igen. Och kunde inte komma iväg. Vilket inte brukar vara nåt problem men inte idag. Antagligen har jag tagit mer stryk än jag trodde..

Men men jag är ju på väg upp igen. På väg fram. Och jag har ett mål. Jag vet hur min kropp ska se ut när jag är klar. Det kommer bara att ta lite längre tid än jag vill. Men jag det jag måste ha tålamod med nu, det är mig själv. Vi måste hänga ihop. Kroppen, själen, huvudet och alla tankar som virvlar. Jag måste hitta en balans som gör att jag inte blir nere igen. Så med små steg ska jag ta mig dit..

Långsamt leder oxå någonstans..

Men eftersom jag inte hittade den så kommer en annan jag älskar och lyssnar på när jag inte mår bra.