Just do it!!

Klockan är 7.35 och jag har varit på väg ut och springa ett bra tag nu. MEN så har jag ju hittat några nya bloggar och en kan jag inte sluta läsa just nu. Den är inspirerande och hon skriver såååååå bra och jag vill inte ut. Men men varför hitta motivation om man inte använder den?
Så nu måste jag ta mig i kragen och ta mig ut i den mörka höstmorgonen.
För ska jag komma ifatt det jag sumpade när jag försökte komma på hur jag skulle göra eller när motivationen tröt och jag varken ville träna rätt eller äta rätt så är det dax att step it up. Lägga in en högre växel och göra precis som Nike säger:

4 dagar..

Japp. Har klarat 4 dagar utan socker. Är jääävligt nöjd även om en bit, en stooooor bit mörk choklad hade suttit fint i gommen nu..
Ligger på min gröna spikmatta och ska sova tänkte jag. Ryggen börjar bli varm och ögonen trötta och jag känner pulsen i hela kroppen.
Idag blev det bara en timme intervaller och spinning. Känner att ska jag palla köra hårda intervaller så måste jag lägga till mer kolisar för faaaan vad jag inte orkade idag. Och det var övningar jag borde klara... Så ska köra på mera enligt iso och inte kapa bort de viktiga kolhydraterna. Det är ju det som är vårat bränsle och som får oss att orka.
Och utan bensin kan man inte köra en bil..

Tröttmössa..

Skulle ju ut och springa i morses men kroppen ville inte utan bara somnade. Så nu blir det lunch sen löpning innan spinningen istället. Tror jag kör en timme ute och en timme inne och kör lite intervaller. Ha tänkt öka på dem. Har ju kört 1min och ska köra lite längre..
Kollade min mage i spegeln idag och den har börjat minska. Men jag vågar inte vöga mig. För jag kan lova att vågen kommer jävlas och inte visa nåt bra ändå och då kommer jag tappa sugen och äta nåt dumt.
Har ändå varit duktig och klarat min 3 dagars utmaning som var tre dagar utan socker. Eller onyttigheter..
Och tänkte försöka hålla mig i två dagar till. Men visst jag sa tre dagar vilket hjärnan noterat så vill jag får jag köpa mig en liiiten mörk choklad idag.
Måste ta tag i att ta de där korten. Hmmm jo men kanske nu medans maten blir varm.

En av de bloggarna jag hittat nu, den som söker skall finna, hon har skrivit ett inlägg som är jag. Det är som att jag har skrivit och det är mina ord. På pricken. Och jag tror vi ligger samma viktmässigt oxå vilket är sjukt sporrande.
Jag har ju som ingen som gör det jag gör eller jagar det jag gör. Jag är ensam i min kamp mot de envisa kg:na. Så att hitta nån som kan puscha mig, utan att hon vet det. Haha! Det är jätte skönt.

Nu är det lunch och lite mer Biggest.
Kram kram

Yajjjjjj!!

Wiiiiiii!! Hittade en ny blogg!! Har inte hunnit läsa så mycket men det lilla jag sett gillar jag. Här finns Karin.

God morgon!!!

Då börjar vi denna dagen med lite löpning. Gött att jag kom upp och inte snoosade bort hela morgonen. För det hade kunnat hända då min telefon inte alltid vill snoosa som jag vill. Haha! Idag ringde den 2 ggr och sen ville den somna om.
Det enda jobbiga så här på morgonen är att jag måste vänta på att kaffet ska verka så jag får gå på toaletten innan jag beger mig ut.. Ibland, fastän jag joggat ganska länge på morgonen så missar jag det och det är iiiiinget jag rekommenderar. Det är tur att jag springer förbi Mölndals sjukhus då jag missar det. Haha!

Såå off we go!!!!!

Precis som jag är..

Tankarna snurrar och jag skulle ju kirra matschema för veckan. Jag tror bara jag kommer göra så att jag äter mycket protein, mycket grönsaker och frukt och håller lite på kolisarna. Visst de dagarna jag tränar galet mycket, klart jag behöver dem för att orka men ska ändå hålla lite i bromsen.
Sen så eftersom jag blivit lite Biggest skadad så kommer det bli mycket kyckling, kalkon och fisk. Skaldjur oxå men de äter man kanske inte så jätte mycket..
Nu har jag bilderna kvar att ta, som jag skulle tatt i helgen. De får bli på ons tror jag..

Jag börjar iaf se min väg framför mig och jag längtar till att få ta mig ut och springa. Jag längtar efter att känna mig starkare och smalare. Och jag längtar efter att kunna tycka om mig, precis som jag är..

Tankens kraft..

Jag har undrat lite var min motivation har tagit vägen och varför jag inte kör på som förut. Så kollar jag på sista avsnittet av Oprah och inser vad mitt problem är.
Jag anser mig inte vara VÄRDIG. Inte värdig att gå ner och må bra. Inte värdig en man som älskar mig. Inte värdig att springa fortare. Inte värdig en kropp att vara stolt över.

Och när jag tänker på det så stämmer det. När jag fått kroppen jag drömmer om, som jag kommer älska då måste jag älska mig. Och hur hårt det än låter så är det de som är jobbigt. Att tycka om mig.

Sen kollade jag på Biggest kommer inte ihåg vilken säsong det var men tror det är 3, där är det en kvinna som klarat av att gå ner sviiin mycket hemma och kommer till tävlingen. Men hon ser bara den feta tjejen. Hon ser bara det negativa och inte hur mycket hon gjort. Inte sina framgångar och det är ju lite det som är nyckeln. Att ge sig själv beröm för det hårda jobbet man gör. Hade någon pratat med någon av mina vänner så som jag pratar med mig hade dem fått stryk. INGEN är så taskig mot mina vänner. Men att jag är det mot mig. Det är heeelt ok.

Så från och med nu ska jag försöka vara snällare mot mig. Jag ska se mig i spegeln och försöka gilla det jag ser. Jag vet att andra gör det. Och jag har sett folks blickar när det frågar varför jag tränar så mycket och jag svarar att när man är stor som jag så måste man annars blir jag fet. De blickarna är de som får mig att fatta att jag faktiskt inte är den jätte min hjärna säger att jag är.

Så veckans 2 do är: Var snäll mot dig... Du duger precis som du är.

Sen ska jag ju ha lite andra mål men de kommer i ett annat inlägg. Ville bara skriva av mig hur tankarna har gått det senaste dagarna.
Det är svårt, svårare än man tror att faktiskt gilla sig själv.. Speciellt när man hatat det så länge..

Jag har känt på min magen såååå många år, sen jag var kanske 9,10,11 och hatat den. Jag har kollat på andra och undrat varför jag blev fet, fick en pappa som söp och ja ett fult yttre. Nu kollar jag på andra och hatar mina hängiga bröst. Min mage som aldrig krymper. Mina lår som aldrig blir mindre. Min rygg som är full av fett. Jag måste sluta. Jag måste vara nöjd. Någon ggn. Det finns folk som har det sååå mycket värre.
Och det enda jag tänker när jag skriver det är att: de har iaf inte min kropp.. Heeelt sjukt.

Nu ska jag ta mig ut och springa. Det rensar tankarna ganska bra..
Ha en skön söndag!! Kramar i massor!!