Leta i den här bloggen

lördag 13 april 2019

I´m baaaaack!

Det är konstigt men ändå vant att skriva här..
Jag har varit sjukskriven för depression i tre år och har gått upp ca 25 kg.
Jag känner inte igen min kropp och alla försök eller utmaningar att gå ner har gått åt helvete.
Det är svårt att acceptera hur mycket som förändras när psyket inte mår bra. Och det är ännu svårare att acceptera den nya, stora, tunga kroppen. Jag svettas på konstiga ställen, har svårt att nå vissa ställen. Det är helt enkelt inte lätt att vara så här stor.
Men jag vägrar ge upp och jag vägrar se ut så här.

Veckan som gick skulle vara min nystart. Men när 4 av 7 hundar har magsjuka och jag är ute 2 ggr/ natt och sen jobbar för att komma hem och gå ut minst 4 ggr på dagen så blir dygnet så konstigt och jag väljer att sova istället för att fokusera på maten.
Så jag har ätit för lite. Tränat för lite och varit helt slut.
Men nu får jag ta igen det veckan som kommer.
Det kommer bli daglig vägning och jag kommer vara Hitler med min mat.

Min depression har gett mig en ätstörning. Inte så att jag svälter eller hetsäter utan att jag hoppar över mat. Och ibland för att orka så får jag stoppa i mig socker vilket är sååååå fel.
Min första läkare sa åt mig att jag inte får lyssna på kroppens hungersignaler eftersom jag inte har dem. Och det är sant. Jag känner ofta inte att jag är hungrig. Och ibland när jag äter så mår jag illa. Det kan komma när som helst. Mitt under en måltid eller när jag lagar mat. Det kan vara när jag äter saker jag älskar. Ibland kan tanken på Ben & Jerrys få mig att vilja spy. Äter jag godis så får jag ibland lägga undan det för att jag mår illa. En bit lax eller kyckling kan växa i munnen och jag måste spotta. Så det här med maten är ett problem.

Imorgon ska jag laga 3 eller 4 rätter som ska ätas och finnas så att jag bara behöver värma och inte tänka.Jag följer Viktväktarna och mest för att jag ska äta och inte för att gå ner även om det kommer bli en välkommen bieffekt.
Jag måste komma igång med löpningen ordentligt oxå för den är bra för min mentala hälsa plus att den kommer få mig att både äta bättre och gå ner.

Varför vill jag gå ner?

För att jag vill ha mina gamla kläder. Jag har ett par assnygga, rosa jeans som bara väntar på att få bli uppackade. Sen så mår knän och leder bättre av att springa med en lättare kropp.
Jag vill se ut som vanligt helt enkelt och slippa ha bröst på ryggen.

Let´s fuckin do this!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar